Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyska förespråkare genom att förvända deras namn; Metternich
kallar han Mitternacht och Gentz får heta Gans eller gås.
För ett par generationer sedan lär det här i Sverige ha
levat en Axel Oxenstierna, som likväl till begåvning skilde
sig så mycket från den store rikskanslären, att man ansåg
sig böra ändra hans namn till Oxen Axelstierna.
Det har hänt, att någon uttryckt sin antipati mot en Rosensvärd
genom att kalla honom Rysansvärd. Och en restauratör
Svanfeldt, som i de hungriga studenternas tycke inte bestod
tillräckligt stora portioner, fick sitt namn av dem förändrat
till »Svältfan». För åtskilliga år sedan inträdde en
ung man, tillhörande släkten Hård af Segerstad, i en kamratkrets,
där man stötte sig på hans stolta och övermodiga sätt
att vara samt beslöt att »stuka» honom; detta lyckades så
bra, att man på skämt kunde kalla honom »Mjuk av Nederlag».
En oförtruten ordlekare, som inte lät avskräcka sig därav,
att hans vitsar stundom blevo något »haltande», fick sitt
namn Lindquist, förbättrat till »Linkvits».
Ovanligt lång till växten var en fröken Ottiliana B...,
varav man tog sig anledning att kalla henne »Åtti-alna B.».
Astronomie professor Selander påstods icke vara till finnandes
på observatoriet så ofta, som önskligt hade varit.
Han kallades då elakt nog »Sällan-där».
Av ett något annat kynne äro följande smädenamn.
En konung i Würtemberg lät – tyckte hans undersåtar
– alltför mycket styra sig av sin gemål, Olga. De gåvo
honom därför namnet »Olgus». – Medan Fahlcrantz var
professor i Uppsala, bodde på gården Lingonbacka i närheten
av universitetsstaden nyromantikern, den flitige romanförfattaren
v. Zeipel. Denne brukade ofta inbjuda till sig litterärt
intresserade studenter och sades rikligt undfägna dem med
toddy. Fahlcrantz hittade då på att kalla Zeipel för »Lingon-Bacchus».
Vi böra också erinra oss, att ett nomen proprium (liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
