Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frasen som fallgrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frasen som fallgrop.
I en fast ordförbindelse, en fras, som för tanken bildar
en enhet, avspeglas som bekant denna inre enhet i uttalet:
hela ordförbindelsen plägar samla sig kring en enda starktonig
stavelse (ha blott en »fortis») och över huvud taget
så sammanträngas och sammansmältas, att reduktioner lätt
kunna inträda. I de vanligaste och mest »slitna» fraserna
kunna ju reduktionerna gå ända till begriplighetens gräns,
t. ex. då (Jag önskar dig en) god dag krymper ihop till gda
eller da, god morgon till gmorrn eller morrn. Men även när
en fras icke lidit någon påtagligare reduktion, är den i språkkänslan
en fast och odelbar enhet – åtminstone vad det
talade och hörda språket angår.
Emellertid händer det i vår mång- och snabbskrivande
tidsålder, att man så mycket sysslar med de skrivna orden,
att man efter hand emanciperar dem från ljudspråket samt
låter dem bliva direkta tanketecken, liksom lösa, efter behag
flyttbara brickor. Härvid kan man lätt nog komma att
lämna den traditionella frasen ur räkningen, och det skrivna
kan då i ett eller annat avseende »taga emot» vid uppläsning
eller t. o. m. vid tyst läsning för den, som mera än det skrivnas
författare håller fast vid ljudspråkets traditioner.
En sådan försyndelse av »pappersstilen» mot frasen
torde vara tämligen allmänt känd: inskjutandet av bestämningar
mellan frasens delar, varigenom dessa delar bli alltför
självständiga och frasen alltså brytes i sär. T. ex.
Palmyra föll efter sin korta storhetstid i ruiner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
