Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om s. k. subjektlösa satser i svenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett predikat), utan ock något, varom utsägandet sker (d. v. s.
ett subjekt).
Men det har icke varit lätt att påvisa, vad som skulle
utgöra subjektet i dessa satser. Historiskt-grammatiskt taget,
föreligger visserligen ett formellt subjekt i personaländelsen,
som i de indoeuropeiska språkens äldsta kända skeden visar
sig vara ett pronomen, vilket vidhängts verbet. På ett ännu
äldre stadium torde dock detta pronomen ha saknats, och det
finnes verkligen språk (t. ex. magyariskan), som sakna
pronominalsuffix i tredje person av verbet. Men det rent
formella subjektets förekomst beror blott på en viss strävan
efter likformighet, ett slags gammal vana hos språket; man
kan säga, att blott ett subjekts plats markeras av det formella
subjektet, vare sig detta, som i äldre språk, ligger endast uti
personaländelsen eller uttryckes genom ett särskilt ord, som
det nysvenska det, det tyska es. det franska il.
Vi se också, att detta särskilda ord under vissa omständigheter kan
saknas: man kan t. ex. i nysvenskan lika väl säga: Här dansas
som: Här dansas det.
Den stora stridsfrågan gäller icke heller befintligheten
av formellt subjekt och värdet av sådant, utan huruvida för
tanken något subjekt finnes i de s. k. subjektlösa satserna.
Tillvaron av ett tänkt subjekt förnekas av slavisten
Franz Miklosich (vilkens bok »Subjectlose Sätze» från 1883
fortfarande utgör det fullständigaste arbetet i ämnet), vidare
av Marty och andra, men försvaras av filosofer som
Sigwart m. fl., i viss mån också av den utmärkte germanisten
Hermann Paul. I stället för att referera de stridandes
skarpsinniga, ofta något spetsfundiga bevisföring, vill jag
framställa den mening, till vilken jag genom studiet av
stridsskrifterna och av själva språkmaterialet kommit.
Vill man uppfatta begreppet subjekt i dess största
allmänhet, kan man säga, att det består uti en begränsning
av predikatet. Det slags handling eller tilldragelse
eller beskaffenhet, som predikatet utsäger, begränsas till eller
tillämpas på ett visst, bestämt fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
