- Project Runeberg -  Om ordlekar /
64

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om s. k. subjektlösa satser i svenskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En dylik begränsning förekommer verkligen i de subjektlösa
satserna, även då de uppträda i sin enklaste och kortaste form.
Vi vilja till exempel taga ett av de allra äldsta
och i de flesta språk förekommande subjektlösa uttrycken,
det vanligaste av dem, som angiva nederbörd, på fornsvenska
räghnir, på nysvenska det regnar, på latin pluit.
I denna korta sats ligger, även när den förekommer alldeles isolerad,
två olika begränsningar av predikatet. Den ena begränsningen
är till tiden, som i den exempelvis valda formen blir
den närvarande. Den andra är till rummet. Ingen, som hör
det enkla uttalandet »det regnar», kan ju uppfatta det
annorlunda än så, att den talande ser, hör, eller känner, att regn
faller, just där han befinner sig, eller åtminstone så nära honom,
att han kan iakttaga det med syn- eller hörselsinnet.
Det regnar innebär således här regnar nu.

Det torde just vara känslan därav, att begränsning med
avseende på omständigheter ersätter ett subjekt, som är rätta
grunden till nysvenskans sed att stundom utelämna det
»formella» det, när adverbial kommer före (och helst även
efter) predikatet, t. ex.: Här drar förskräckligt, På slottet
dansades till ljusan dag;
i Carl Snoilskys poem
»Sjuksalen»: Förstulet les och snyftas vid varenda huvudgärd; i
Runebergs »Soldatgossen»: Så var med dem.

Alltså: tages »subjekt» i sin allmännaste betydelse av att
vara en inskränkning i eller begränsning av predikatet, så
kan det icke nekas, att de s. k. »subjektlösa satserna»
verkligen äga subjekt.

Tages däremot »subjektet» i den trängre, i grammatiken
vanliga betydelsen av »den eller det, om vilken eller vilket
predikatet utsäger något», så måste dessa satser utan tvivel
gälla som subjektlösa, ty det karaktäristiska för dem är just,
att den talande icke tänker på något subjekt i denna mening,
samt att han endast och allenast lägger vikt vid den
handling, tilldragelse eller beskaffenhet, som han i predikatet
utsäger. Det blir sedan en fråga för sig, om han vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free