Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om s. k. subjektlösa satser i svenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid betraktandet och ordnandet av de avdelningar, vi
hittills omtalat, ha vi haft den tryggande känslan av att
befinna oss på den konkreta verklighetens fasta mark, ty vi
hava nästan uteslutande rört oss bland naiva och omedelbara
uttryck för enkla iakttagelser ur sinnevärlden.
Något svårare blir det att överblicka den stora klass av
subjektlösa satser, åt vilken vi nu måste ägna vår
uppmärksamhet. Denna klass utgöres nämligen av sådana satser,
som på ett mera allmänt och abstrakt sätt uttrycka
fortgång, inträffande, början eller slut, uppskov,
tillstånd eller förhållande. De ifrågavarande
satserna innehålla mycket ofta ett prepositionaluttryck och
stundom, ehuru oftare i det äldre språket än i det nyare, en dativ.
Fortgång betecknas företrädesvis med det går i
mångfaldiga förbindelser, från de med mycket allmän
betydelse, såsom: Hur går det för honom? eller de poetiska,
såsom: Det går hett under sköldarna till; ända ned till de
jämförelsevis konkreta och vulgära, såsom: Det knallar och går,
sa’ rospiggen, stod på grund. I fornsvenskan kunde det far
och det faller delvis tjänstgöra i samma bildliga betydelser,
där nu det går brukas. I mera cirklat tal begagna vi t. ex.
det förlöper eller avlöper så eller så, det fogar sig så eller så
med den saken, i vardagligt tal förekomma t. ex.: Vart ska’
de’ bära åv? De’ barkar åt skogen o. d.
Ett inträffande uttryckes av den bibliska, nu
föråldrade vändningen: Varde mig efter ditt tal! Vidare t. ex.
satserna: Det har kommit till en brytning dem emellan, så
kan det bära till ibland, så skedde o. d.
Början eller slut utsäges t. ex. i satserna: Det
börjar illa för honom, det är slut eller det är förbi med hans
lycka, det är ute med honom.
Uppskov eller dröjsmål betecknas t. ex. av: Det
får anstå med betalningen, det dröjde eller det drog ut länge
eller det drog ut på tiden, innan han blev färdig.
Tillstånd i största allmänhet har sitt naturliga
uttryck i det står så eller så till, t. ex. i frågan: Hur står det till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
