- Project Runeberg -  Om ordlekar /
86

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I.

Den första fordran, som måste ställas på en ordbok, är
naturligtvis den, att källorna blivit tillräckligt
undersökta och tillgodogjorda
. Ty ett
synnerligen rikhaltigt material är behövligt för uppbyggandet av en
verklig historia över orden, vilken så noggrant som möjligt
måste angiva gränserna för varje ords användning. Inom
nationen finnes nämligen ett stort antal olika kretsar, av vilka
var och en har vissa egenheter i språket, som skiljer den från
de övriga, d. v. s. sitt egendomliga »språk».

I första rummet har man bygdemålet (dialekten) i
motsats mot det gemensamma språket (riksspråket). Deras
förhållande till varandra blir komplicerat därigenom, att
gränserna ofta äro svävande och många mellanstadier finnas. Det
händer t. o. m., att riksspråket icke har något gemensamt
uttryck för ett visst begrepp, utan att vissa landsändar ha ett
uttryck, andra ett annat. Särskilt synes detta vara fallet med
vissa lantbruket tillhörande uttryck t. ex. (de visserligen
också till utseendet varierande) skylar, stukar, hjälmar o. s. v.,
vari den skurna eller huggna säden uppställes på åkern;
ävensom med många namn på svenska växter och djur.[1] Hit kan
också räknas, att uppfattningen av substantivens genus är
väsentligen olika i skilda delar av vårt land, även bland de
bildade klasserna.[2] För allt dylikt skall ordboken – även om
den icke upptager det rent dialektiska (allmogens
egendomliga tal) – giva noggrant utstakade gränser. Denna
fordran har Svenska Akademiens ordbok sökt uppfylla, så


[1]
Ett bekant exempel på lokal skiljaktighet är, att Coccinella i vissa
trakter
kallas gullhöna, i andra nyckelpiga. -- Vad växtnamnen angår, har nyligen
Lantbruksstyrelsen genom sin »Normalförteckning över svenska växtnamn» sökt
åstadkomma likformighet; ett försök, vilket likväl klandrats såsom alltför
våldsamt och delvis mindre lyckat.

[2]
Detsamma gäller om vissa uttal, t. ex. r ensamt eller i förbindelserna
rd, rl, rn, rs, rt, vidare om ö, om ä, om aksentueringen av ord tillhörande
typen stridshäst, båtsman, o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free