Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk namnforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svensk namnforskning.
Att man vid studiet av ett folks kulturhistoria icke får
försumma tillvaratagandet av de rikhaltiga bidrag, folkets
språk har att avgiva, torde numera vara tämligen allmänt
erkänt. Och att av språkets mångartade företeelser egennamnen
(nomina propria) tillhöra de i kulturhistoriskt avseende
viktigaste, är väl också ett faktum, som någorlunda ingått
i de bildades medvetande. Vad särskilt Sverige angår, har
med fog framhållits, att dess namnskick – så väl i ortnamn
som personnamn – är av ovanligt intresse, vittnande om en
urgammal kultur med egendomliga inhemska utvecklingsvägar,
men också om flerfaldiga utländska inflytelser. Oaktat
allt detta kan den svenska namnforskningen ännu sägas hava
fått jämförelsevis ringa omfattning. Högst förträffliga begynnelser
ha på olika områden blivit gjorda, men långt mera
återstår ännu att göra.
Att allt icke är, som det borde vara med vårt namnskick
och våra insikter i lagarna för svensk namngivning (äldre och
nyare), därom få vi stundom av det praktiska livet påminnelser,
som förläna större »aktualitet» åt namnforskningen, eller
åtmnistone åt vissa sidor av denna.
Hur ofta har det ej hänt, att namnet på någon ort i Sverige
uttalats eller skrivits olika, och att strid uppstått om den
»rätta» formen. Och det är ej säkert, att den namnform, som
för tillfället blivit segrande, kunnat stå sig för en senare tids
kritik. För att taga ett annat exempel, ha vi ej nyligen sett,
huru häftigt man i pressen från ena sidan påyrkat svenska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
