Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk namnforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därefter individualiserats till »proprium», så kan det
fasta individnamnet återigen få allmännare betydelse eller,
med andra ord, komma att beteckna en person (en sak, ett
ställe o. s. v.) av viss beskaffenhet. Det hebreiska namnet
Johannes, som egentligen skall betyda »jahve är nådig», har
i sin nysvenska, förkortade form Jöns kommit att användas
som beteckning för en dum person i allmänhet, och i
smeknamnsformen Jösse blivit en personifierande benämning på
haren, kanske därför, att denne betraktas såsom ovanligt dum
och i djurfabeln (där djuren förses med personnamn) ständigt
låter lura sig av räven (Mickel).
I vandringen från allmän till individuell och tillbaka till
allmän betydelse avgiva alltså namnen ett av de många
bevisen på, hur i språkets värld – liksom i den övriga
sinnevärlden – »allt flyter», utvecklingen går i kretsgång, eller snarare
i spiral.
Undersökningen av propriernas övergång till appellativ
(resp. kollektiva, abstrakta, adjektiv, någon gång adverb)
bildar en ganska viktig del av betydelseläran, vetenskapen
om ordens betydelseutveckling (semasiologien, semantiken);
att dessutom etymologien, kulturhistorien och
folkpsykologien få åtskilligt att hämta från dessa undersökningar, skall
någon mån framgå av de prov, jag längre ned kommer att
anföra.
Ortnamnens övergång till anpellativ (m. m.) har ännu
icke i vårt land blivit föremål för undersökning.[1] Men om
dylik utveckling hos personnamn ha vi på senaste tiden fått
två utförliga monografier från docenten i Lund Theodor
Hjelmqvist: »Bibliska personers namn med sekundär
användning i nysvenskan» (Lund 1901) samt »Förnamn och
familjenamn med sekundär användning i nysvenskan» (Lund
1903). Bägge vittna om mycket vidsträckt beläsenhet och
meddela talrika upplysningar av värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
