- Project Runeberg -  Om ordlekar /
175

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk namnforskning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilläggsord (vire, vinge eller virum). Svenskarna i Estland kalla
lillfingret Lill-David; i Skåne brukas stundom namnet
(lille) Benjamin. Det sist anförda beror väl därpå, att den
yngste av Jakobs söner hette så; men i övrigt torde
namnrikedomen komma sig därav, att mången smeksam mamma
eller dadda brukat insätta barnets eget förnamn såsom
benämning på detta lilla »söta» finger.

Till barnkammarspråket höra också de namn, genom
vilka den fruktade karbasen får en ännu mer hotande
gestalt. Mäster Erik eller blott Erik synes vara allmännast
av dessa namn; i Finland förekommer Mäster Hans. Rätt
vanligt är också, att riset kallas Nisse eller Björk-Nisse; i
Ångermanland heter det Brita (i) Björknäs. Mera enstaka
har lärarens knölpåk kallats .Magister Ekegren och rottingen
Mäster Brun.

För så vitt man med dylika namn vill undvika att
direkt benämna den rysliga busen, riset eller rottingen, kunna
de anses vara eufemistiska. Ännu mera uppenbar blir i andra
fall den roll, personnamn spela som eufemistiska uttryck.
Det, som ej gärna omtalas med sitt rätta ord, maskeras
sålunda – till en tid. På 1600-talet var det fint här i Sverige
att (efter tysk förebild) kalla det ofödda barnet Hans i
källaren;
hos allmogen har uttrycket bibehållit sig länge.
Loppan kallas flerstädes Svarte Sven lille. Den kroppsdel,
som man sitter på, lär i Vänersborg heta Charlotta.
Huvudsakligen i södra Sverige betecknas en förarglig åkomma, som
tvingar en att »springa» titt och ofta, med namnen
Ränne-Katrina och Snälla-Katrina, vilka ha sina förebilder i de tyska
laufend Katerl och schnelle Kathrine, som troligen äro
tillskapade av katarr. Det ställe, man springer till, får av
allmogen vanligen ett ordentligt »folkanamn», t. ex. Pär Måns
(d. v. s. Pär Månsson) i Skåne och Halland, Pär Ers i
Västmanland, Ol-Ols eller Ol-Osa (= Olof Olsson) i Norrland
och Värmland. I Blekinge säges Pär i hagen, i Västergötland
Klas, i Finland Simon.

Mycket allmänt är att bruka personnamn för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free