Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julen fordomdags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid julen fordomdags.
Ett och annat från nordisk saga och historia.
(I Göteborgs Handelstidning julafton 1908.)
Här i Norden verkar det tilltagande mörkret tungt och
tryckande på sinnena. Det är väl icke många bland oss,
som kunna helt frigöra sig från den känsla av obehag, som
både kropp och själ röna av ljusets försvinnande. Och ändå
ha vi nutidsmänniskor, åtminstone i städerna, förträfflig
konstgjord belysning till bistånd, när vi draga oss fram
genom den svåra midvintern. Annorlunda var det i forntiden
och medeltiden, då de tekniska medlen till hemmens
och vägarnas upplysande voro så ytterst anspråkslösa. Jultiden,
höjdpunkten av mörkrets välde och på samma gång
löftet om ljusets återkomst, blev av vida mera ingripande
art för våra förfäder än för oss, ty de voro långt mera beroende
av den yttre naturen än vi. De gamla hävderna giva oss
också många intyg om de känslor, som vid vintersolståndet
behärskade nordborna. Och just vid jultiden skulle det väl
ha sitt intresse att uppliva några sådana minnen.
Det är två sidor av de gamles känsloliv, jag vill med
några exempel framhålla: dels den ängslan och fruktan för
onda makter, det hemlighetsfulla eller det övernaturliga,
som vid jultiden blev starkare än eljest; dels människoviljans
kraftiga reaktion mot denna skräckkänsla, en reaktion,
som strävade att göra mörkrets värsta tid till festglädjens
bästa tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
