Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julen fordomdags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lov att sätta sin »gamme» (= hus av jord eller grästorv)
på andra sidan backen där. Kung Harald måtte då ha blivit
nyfiken, ty han gick verkligen ut. Och så snart kungen
kommit utanför huset, följde han, fastän flera av hans män
avrådde det, finnen in i dennes gamme. Där reste sig Svases
sköna dotter, Snöfrid, upp från bänken och räckte
Harald ett horn fullt av mjöd. Konungen tog hornet och
flickans hand, drack och blev dödligt förälskad; redan samma
kväll ingicks äktenskapet, och Harald var sedan så förhäxad
av kärlek, att han ej kunde vara borta från Snöfrid;
t. o. m. sedan hon dött, satt han i åratal över hennes lik; det
fick ej flyttas och höll sig oförändrat. Till slut lyckades
några av hirdmännen förmå Harald att låta byta kläder under
drottningens lik. Då hävdes förtrollningen: liket gick
genast i stark förruttnelse, och konungen var botad.
De övernaturliga väsendenas välde under julnatten kunde
också yppa sig däri, att enstaka människor just då fingo
kunskap om vad som skulle hända under det kommande året.
I »Flatöboken» berättas om en konung Valdemar i Holmgård
(= Nowgorod), en av Ruriks avkomlingar; dennes moder
var gammal och skröplig, men spåkunnig; och var julafton
bars hon in i konungasalen och förutsade kommande händelser.
En gång spådde hon om Olav Tryggvasons födelse;
det var alltså i senare hälften av 900-talet. De från Sverige
härstammande ryska furstarna skulle då ännu ha varit hedningar.
Men ännu från slutet av medeltiden ha vi en liknande
berättelse. I den s. k. Karlskrönikan berättas, att marsken
Karl Knutsson Bonde, när han år 1448 vistades i Finland,
fick brev från priorinnan i Kalmar, som berättade, att en
»from människa» föregående julnatt sett en syn, som förkunnade,
att marsken under det nästa året skulle få bära
Sveriges krona.
I enstaka fall kunde den tungsinthet, som vintermörkret
framkallade, närma sig eller övergå till sinnesförvirring, helst
hos personer, som hade lärt känna Söderns leende nejder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
