Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julen fordomdags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föredraga dikter eller tävla med varandra i diktkonst. Därvid förekomma
ofta pikanta och lärorika drag – men det skulle
föra oss för långt att här söka gå närmare in på dem.
Till sist vilja vi nu erinra om ett julfirande under medeltiden,
där en svensk furste var en av huvudpersonerna,
eller snarare den mest betydande av alla deltagarna.
Hertig Erik, son till Magnus Ladulås och bror till konung
Birger, hade på hösten år 1302 förlovats med prinsessan
Ingeborg, enda barn till konung Håkon (V) i Norge
och hans gemål, Eufemia av Ruppin (grevskap i Tyskland).
Ingeborg var blott i sitt andra år, men hon skulle efter all
sannolikhet ärva Norges krona. Och hertig Erik dolde under
en yta av ridderlighet och förbindlighet ärelystna planer
på att lägga alla de tre nordiska rikena under sig. Han
blev inbjuden att fira julen år 1302 hos sina blivande svärföräldrar
i Oslo. Den äldre rimkrönikan (den s. k. Erikskrönikan),
som är författad av en vän och anhängare till hertigen,
skildrar med entusiasm, hur präktig Eriks färd till
Oslo gestaltade sig, hur många förnäma män (bland andra
landsflyktiga danska herrar) han hade med sig i sitt följe,
vilken beundran hertigen väckte överallt, där han for fram,
huru kärleksfullt han blev mottagen av konungaparet i Oslo.
Vi få också veta, att julfröjden något stördes därav,
att drottningens morfar, hertig Vitzlav av Rügen, avled i
Oslo femte dag jul. För övrigt kunna vi lätt tänka oss, att
den romantiskt anlagda drottningen trakterat sin favorit,
hertig Erik, med uppläsning av riddardikter; följande år
lät hon översätta »Herr Ivan lejonriddaren» på svensk vers
och sände den som gåva till Erik.
Redan »nionde dag jul» ville hertigen resa hem igen för
att sköta om sina planers utförande. Värdfolket sökte hålla
honom kvar; konung Håkon sade, att Erik åtminstone borde
ha stannat julen ut, och vid avskedet yttrade Eufemia:
»Farväl, min son och julebroder!» – Det var idel glada
förhoppningar, som knötos vid förlovningen mellan Erik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
