- Project Runeberg -  Om ordlekar /
228

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försöker att »tänka på ingenting» för att kunna somna; men
sömnen vill ej komma strax. Då börjar ni att lägga märke
till en följd av ljud, som uppkomma av boggivagnens rörelser;
ni tycker, att de bilda en bestämd serie av starkare
och svagare, längre och kortare stötar eller »dunsar», en serie,
som gång på gång upprepas. För var gång låter den
på samma sätt, men efter hand tränger den föreställningen
sig på er, att det ligger ett slags »mening» i de där ljuden:
det är ju nästan som om en hes röst utstötte några dova
ord och ideligen upprepade dem för att tvinga er att till
slut förstå innehållet.

Nå, antingen ni nu lyckas spekulera ut en tydning av
ljuden, som tillfredsställer er, eller ni slår bort alltihop, så
har ni haft en liten erfarenhet av rytmens och fantasiens
spel.

Och att det icke var någon alldeles individuell eller rent
tillfällig inbillning, att vagnsbullret skulle »säga» något, det
kommer nog den sammanställning av fakta, som här skall
lämnas, att tillräckligt ådagalägga.

Till en början kan det ju vara av intresse att se, huru
vår svenska allmoge verkligen sökt uttyda, vad knarrande
vagnar ha att »säga». I sina »Halländska sagor» berättar
August Bondeson om »Träboltavangen med träaksla»,
som var gemensam för byalaget, och som ingen av byamännen
ville påkosta smörjning; när den släpades uppför en
backe, skrek den så erbarmligt:

»Jälpa te! Jälpa te!»

men så snart det bar utför igen, lät det helt morskt:

»War jälper seg! War jälper seg!»

Andra vagnslåtar har Johan Nordlander
[1]
samlat från olika landskap. Så t. ex. har han från Västergötland
uppgiften, att bondkärrorna i uppförsbacken långsamt sucka:

»Aldri oppför! Aldri oppför!»


[1]
Svenska barnvisor och barnrim (i femte bandet av Nyare bidrag till
kännedom om de svenska landsmålen); mycket af det material, denna
uppsats använder, har hämtats ur nämnda högst värdefulla källa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free