- Project Runeberg -  Om ordlekar /
231

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till undersökning av detta problem lämpa sig de
exempel, vi hittills anfört, icke rätt väl. Ty dels kunna kärror
naturligtvis låta ganska olika sinsemellan, dels är det troligt,
att åtminstone på somliga kärror axlar, ekrar och hjulringar
o. s. v. ha ojämnheter, som för varje kringvridning
frambringa karaktäristiska ljud. Alltnog, kärrors läten
undandraga sig vår kontroll, så länge vi ej ha tillfälle att direkt
jämföra dem med de tydningar, de ha fått.

Säkrare är därför att söka bidrag till problemets lösning
från andra företeelser, vilkas verkliga (objektiva)
beskaffenhet vi bättre känna till.

Väggurets pickande brukar allmänt härmas med orden:
»Tick, tack! Tick, tack!» Betoningsstyrkan kan därvid vara
ungefär lika för »tick» och »tack», men man kan även giva
starkare betoning åt det förra ordet, mera sällan åt det senare.
Alltså, knäppningarna bilda för vår uppfattning små grupper
på två och två; inom varje grupp råder en liten skillnad
mellan de bägge komponenternas kvalitet; ofta förekommer
också skillnad i betoningsstyrka.

Äro nu dessa skiljaktigheter objektiva eller blott
subjektiva?

Svaret är icke fullt så enkelt, som man kanske vore
benägen att tro. Det förhåller sig nämligen så, att om uret är
förfärdigat med mycket stor noggrannhet, så böra alla
knäppningarna ljuda absolut lika starka och hava absolut lika
långa intervaller sinsemellan. Men nu är det ganska
vanligt, att tillverkningen är mindre exakt, varav följer, att uret
»haltar», d. v. s. att två på varandra följande knäppningar
äro något – mer eller mindre – olika sinsemellan. Alltså,
stundom förefinnes, objektivt taget, en rytmisk indelning (än
starkare, än svagare utpräglad), stundom finnes alls icke
någon objektiv rytm. Om vi det oaktat alltid uppfatta
knäppningarna såsom bildande rytmiska smågrupper, sa maste vi
i somliga fall inlägga en subjektiv rytm eller, som det
brukar kallas: rytmisera ljuden. Och det är troligt, att när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free