- Project Runeberg -  Om ordlekar /
238

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

so hab wir doch guot tac unt naht;
uns wirt sô manc sac her braht.»[1]

De nyare tyska uttydningar av kvarnbullret, som kommit
till min kännedom, innehålla elaka hänsyftningar på den
oärlighet, folkmeningen brukar tillskriva mjölnaren; det ljud,
som skall karaktärisera kvarnen, när den är i full gång, är ett
starkt surrande. Såsom typiskt exempel anför jag följande
version, lånad från Wackernagels samling.[2]

När kvarnen börjar långsamt röra sig, säger den:

»Es ist – ein Dieb – da!»

Sedan i raskare takt:

»Wer ist er? Wer ist er?»

Och slutligen mycket brådskande:

»Der Müller! der Müller! der Müller!»

I Sverige hava säkerligen förekommit liknande »texter»
till kvarnens buller; därom vittnar en lek med små barn, som
i nyare tid brukats på Gottland: i det man taktmässigt slår
på barnets händer, upprepar man först i långsamt tempo:

»Tjuven går i kvarnen, tjuven går i kvarnen!»

Och sedan mycket hastigare:

»Ta fatt han, ta fatt han, ta fatt han!»

Såsom specifikt svensk bör man nog anse uttydningen
av vissa andra ljud, som i någon mån äro jämförliga med de
här ovan omtalade.

Ärtsoppans puttrande i grytan uttydes nämligen enligt en
i vårt land ganska spridd tradition i ord, som fyndigt karaktärisera
olikheten mellan två grannlandskap. I det rika Östergötland,
så heter det, tar man till bra med ärter, och när
de koka, viskar den ena ärtan till den andra: »Tocka dej,


[1]
Man ser, att motsättningen är densamma som ifråga om »träholtavangen»
som bad om hjälp i uppförsbacken, men kunde reda sig själv, när det bar
utför. Även med avseende på kvarnar har man ett motstycke från Sverige (se
Nordlander s. 173).
[2]
I »voces variae animantium» (program, Basel 1867).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free