Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tocka dej, tocka dej !» (d. v. s. »maka åt dej!»). Men i det
magra Småland har bonden inte råd att lägga många ärter i
grytan; när den småländska soppan börjar koka, kan man
därför höra, huru ärterna med sina späda röster sjunga till
varandra: »Här ä’ ja’, var ä’ du? Här ä’ ja’, var ä’ du?»
Detta exempel, liksom de föregående och många andra
dylika, som kunna tilläggas, belysa ju en sida av en hos
människan inneboende drift, varigenom hon över allt i den henne
omgivande naturen vill återfinna sig själv. Fantasiens
personifierande verksamhet har ju också med avseende på de
icke-mänskliga ljuden till mål att förmänskliga dem,
uppfatta och tyda dem som uttryck för mänskliga känslor och
tankar. Detta strävande är, som vi väl veta, ingalunda
begränsat till sådana ljud, som fantasien förmår omskapa till
ord och ordförbindelser, vilka uttrycka bestämda tankar. Nej,
även andra element av det mänskliga språket än de tydligt
förnimbara orden plägar fantasien inlägga i naturens ljud.
Att vinden sjunger, viskar, suckar, klagar eller kvider, att
stormen tjuter eller ryter, att skogsbäcken låter höra de
mildare, havets böljor och älvens fors däremot de vildare av
sådana mänskliga känslouttryck, – detta är en ganska
allmän (om ock mer eller mindre dunkel) föreställning, som
visst icke tillhör skalden allena. Men väl kan skalden bygga
vidare på denna allmänna föreställning, använda den för sitt
särskilda ändamål, förfina och individualisera den.
Det kan här vara nog att påminna om B. E.
Malmströms »Vi suckar det så tungt uti skogen?» och C.
Snoilskys präktiga skildring av slutakten i slaget vid
Svensksund:
– – – »da från Sveriges skär
Med högt triumfskri kommer västanstormen
Till segrarns hjälp – – –.»
Också folkfantasien kan i somliga fall föra
personifikationens individualisering ganska långt; så har ju
»strömkarlen», Näcken, blivit en tydligt nog utpräglad personlighet,
ehuru hans tillvaro väl huvudsakligen och ytterst torde vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
