- Project Runeberg -  Om ordlekar /
242

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åhörarna och mana dem till djupsinniga och högstämda
tydningar av tonerna. Redan tidigt gjorde man den iakttagelsen,
att var och en, alltefter sitt skaplynne, hörde olika ord i
klangen. Så säger ett gammalt tyskt ordspråk, att när
vargen hör vesperklockan, tycker han, att den säger
»Lamm, lamm». Och ett annat tyskt ordspråk påstår, att
den girige i kyrkklockornas ringning hör sina egna
tankar:

»Mehr her!
Gebt her!
Bringt her!
Mir her!»

I ordspråk spelar ju den använda bilden vanligen en
underordnad roll, och vår uppmärksamhet brukar vara i
så övervägande grad riktad på den visdomsregel, ordspråket
meddelar, att vi hålla till godo med haltande eller rent av
meningslösa bilder. Men i de båda nyss omtalade tyska
ordspråken synes mig bilden i och för sig vara så intressant, att
man för den lätt förbiser den allmänna moraliska sentens,
som ligger bakom.

Till de tydningar av klockljud, den tyska sägnen
tillägger vargen och den girige, ha vi här i Sverige väl
knappast några motstycken. Men vi ha dock andra tydningar,
som erbjuda åtskilliga likheter med dem. En gumma,
berättas det i Västmanland, var på sin mans begravning;
då tyckte hon, att kyrkklockorna sjöngo:

»Ta dej en annan en, ta dej en annan en!»

Ett ännu skarpare uttryck tar sig folkhumorn, när den
låter själva begravningsklockorna göra samma skillnad på
rik och fattig, som i denna onda värld är alltför allmän; vid
den rikes begravning ropa nämligen klockorna (enligt
uppteckning från Södermanland) i långsam, högtidlig
takt:

»Gå till himla, gå till himla!»

men vid den fattiges, argt och otåligt:

»Ryk åt hälvete, ryk åt hälvete»[1]


[1]
Dylika hädiska tydningar synas vara tämligen vanliga; så skall
kyrkklockan i Tannsjö (i Västergötland) säga till var och en, som hör på: »Dö, din
djävel! Dö, din djävel!» Något liknande är också tydningen från Själevad
(Ångermanland), varom strax nedanför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free