- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
8

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När bladen falla. Af Helena Nyblom - Strandbilder I och II. Af A. T. Gellerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jo, det är just det de bli!» svarade
han. »Vänta och se på den här alléen
i maj månad!»

»Kanske de vissna, — inte de
ihjälfrusna.» Hon såg med en lång, sorgsen
blick på de gula popplarna.

»Farväl då!» sade han och räckte henne
handen, men plötsligt grep han henne
i sina armar och tryckte henne häftigt
intill sig.

Hennes ansikte var vändt uppåt emot
hans bröst. Det var alldeles blekt, och
ögonen stodo fulla af tårar.

»Ni grymma!» sade han. »Ni älskar
mig, — jag ser, att ni älskar mig, —
och ni skickar bort mig.»

Hon rörde sig icke. Hon svarade icke
ett ord, och plötsligt hade han släppt
henne och gick med raska steg nedför
alléen. De vissna bladen dansade och
hvirflade bakom honom och utplånade
spåren efter hans steg. — — —

Då han hade försvunnit, sjönk hon
ihop på det vissna gräset och brast i gråt.

Hon grät så, att hela hennes varelse
skakade, och bredvid henne stod det
lilla blodröda aspträdet och skälfde från
hufvud till fot.

Någon kom springande genom alléen.
En gosse på en nio, tio år, spänstig och
smärt, med mörka ögon och ljust hår,
kom rakt fram till henne och tog henne
om halsen.

»Söta mamma, hvarför gråter du?»
frågade han med mjuk barnaröst.

Hon såg upp och försökte le genom
sina tårar.

»Ack, det är ingenting», svarade hon.

»Gråter du för att farbror Lennart
reser?» frågade han ömt. »Det skall du
inte! — Han kommer nog snart igen.»

»Nej», svarade hon. »Skynda dig opp till
vagnen och säg honom farväl ännu en gång.

Han kommer inte tillbaka!»


Strandbilder.

Af A. T. Gellerstedt.
——
I.        II.



Små jollrande vågor hamna
här ini min vackra vik
med småplock från lustseglatser,
en sak ej den andra lik.

Och stundom i vassen löper
en vickande barkbåt in:
jag vaggar mig in i tanken,
att fjärd ej finns spak som min.

Man glömmer så lätt, att också
det hittats på samma strand
en höstkväll en bruten åra,
ett roder, som vräkt i land.



Med torfvor och grus och stenar
här frestades nappatag —
hon höll här ett grufligt väsen
den böljan en vacker dag.

Men kvällsol’n gaf henne glimtar
af guld och af purpurrödt —
och länge det dröjde icke
förrn böljan lekte sig trött.

Sen drog sig en luftig imma
kring speglande vattnen tyst —
det kom sig väl af att natten
den böljan på pannan kysst.




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:23:29 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1892/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free