- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
10

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta. Af Henrik Schück

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 10 —

främsta platserna och är med om alla
de mått och steg, genom hvilka
stormännen inskränka konungens makt till
fromma för ett aristokratiskt rådsvälde.

Om hans rikedom kan man göra sig
en föreställning, då man af hans och
hustruns testamenten ser, att endast den
fjärdedel af de honom tillhöriga
jordegendomarna, som kom på dottern
Birgittas lott, omfattade följande gods:
Grönaskogh, Leggiarvi, Åby, Ytraaby,
Boanes, Floknisrum, Aalgö, Ekeby, Laza,
Skiällanor med kvarn, en del af Karlaby,
Edh och Wi med därtill hörande
bergverk. Det var sålunda i det dåtida
Sveriges kanske mest aristokratiska hem, som
Birgitta föddes (troligen 1303). Hennes
moder synes af legenden att döma hafva
varit en stolt och högdragen kvinna, ty
dess författare se sig skyldiga att taga
hennes rykte i försvar för detta fel,
hvilket den allmänna meningen tillade henne:
»hon dolde sin fromhet» — säga de
förskönande — »och uppträdde i enlighet
med sin höga börd och storättade
kvinnors sedvänja».

Både den aristokratiska stoltheten och
det svärmiskt religiösa lynnet voro
sålunda drag, hvilka Birgitta ärft både på
fädernet och mödernet, och genom den
uppfostran, hon åtnjöt, ökades de väl
än ytterligare. I ännu högre grad än
den tidens öfriga stormän tyckes Birger
Persson hafva omgifvit sig med en talrik
skara af tjänare. Svenner, smådrängar,
fogdar, skrifvare, kapellaner och munkar
befunno sig i den uppvaktande skara,
som trängdes kring den mäktige
upp-landshöfdingen. Hans gård Finstad var
säkerligen lika stor och folkrik som någon
kungsgård, och vid detta hof uppväxte
den unga Birgitta.

Trots rikedomen och tjänarskaran var
det dock nog intet gladt lif, som fördes
på Finstad. Snarare var det en dyster
och glädjefattig tillvaro, ägnad att
förkväfva sinnets munterhet för att i stället
gifva näring ät fantasiens alla
sjukdomsfrön. Medeltidens människor voro i all-

mänhet intet gladt släkte, och öfver
deras boningar hvilade ej det romantiska
skimmer, som våra dagars
romanförfattare inbillat sig och andra. Om vi
med ledning af Birgittas uppenbarelser
och de notiser, vi för öfrigt äga om den
tidens stormanshus, söka skapa oss en
bild af Finstad sådant det såg ut under
Birgittas barndom, så skola vi icke finna
någon murgrönskransad riddarborg,
liknande dem vi känna från Rhen, utan —
en samling af envånings trähus:
härberget, den s. k. stugan, stekarhuset,
visthusen, sömnhusen, fähusen, lador o. s. v.
Det hus, dit alla samlades, den s. k.
stugan, var antagligen ett väldigt blockhus,
bestående af ett enda rum, som om
dagarna hämtade sitt ljus från några
små, i taket anbragta fönster; under de
länga och mörka vinterkvällarna var det
flammande skenet från stockvedsbrasan
den enda belysning, som gafs åt den
stora salen, hvars väggar svärtats af röken,
innan denna från härden midt på golfvet
letat sig väg ut genom en öppning i det
nedsotade taket; skorsten fanns icke, och
facklor såsom ett ytterligare
belysningsmedel förekommo endast vid mera
högtidliga tillfällen. Vid denna härd
tillbragte nu husets folk sina kvällar,
kvinnorna sysslande med sin sömnad
och troligen lyssnande till husets
kapellan, som entonigt föredrog något
gammalt legendarium eller några böner,
under det att snön genom det öppna
rökfånget yrde in i den halfskumma och
dystra stugan.

Vid nattens inbrott gick man till hvila
i sömnhusen — kalla och ödsliga
kammare, hvilkas enda bohag utgjordes af
sängen, några bänkar och en bönstol.
I drömmen återvände nu munkens
legender, men mera fylliga, mera lefvande,
mera soliga kanske i följd af den kontrast,
som den dystra omgifningen bildat till
dessa berättelser om fromma riddare,
tåliga eremiter, om kristusbarnet och
himladrottningen med hennes
»otänke-liga fägring, azurblå mantel och kjortel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free