Ord och Bild / Första årgången. 1892 / 21 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur tankarna komma och gå. Intryck från Skansen af Gustaf af Geijerstam. Med 13 teckningar af David Ljungdahl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kände ned, och midt emot hörnet, där
hönsen ha sin pinne i vägg, står en
svartnad spisel. Har man sett noga efter
i den förra stugans hörnskåp, har man
funnit en gammal brännvinsprofvare
tilllika med en af flitig läsning sliten bok:
det är en s. k. lathund för att
underhjälpa pröfvandet af den svenska
nektarn. Ty här, i den svartnade spiseln,
har brännvinet brännts den tid, när
hvarje hushåll brände till husbehof och
brännvinet var den svenske bondens
tillhörighet, som vinet är fransmannens
eller ölet tyskens. Och öppnar man än
vidare dörren och går in i det allra
heligaste, dä kommer man till
högan-loftsstugan, där de väggfasta sängarna
stå till reds för husets gäster, medan
stora kistor stå golfvet rundt, döljande
de välhafvande familjemedlemmarnes
förråd af kläder och prydnader.

Ill. D. Ljungdahl Exteriör af ryggåsstugan från Bleking.

Här råder välståndet, den besuttne,
själfägande sydsvenskens välstånd, ett
välstånd, som ger en trygg känsla af
trefnad. Och bakom byggnaden växer
humlegården, där humlen togs till dess
att midvintern kom och julölet bryggdes
efter gammal hednisk sed.

Jag vet ej, hvarför jag i dessa
omgifningar allra först kom att tänka på
friheten från ali nutida pessimism. Det
kom kanske af att det hela gjorde
intryck af att vara en värld för sig. De
människor, som bott här, kände ej andra
brott, intet annat elände, än hvad som
fanns närmast utanför deras knutar.
Underrättelsen om hvarje själfmord, som
begås ute i den stora världen, hade ej
tärt på deras fantasi och förslappat deras
lifsglädje. Nyheten om oerhörda brott
hade icke för hvar vecka, som gått,
gifvit dem föreställningar om den hemska
sanningen, att världen är full af olycka
och styggelse. Ej häller hade de
mottagit den äggande retelse, som ligger
i känslan af att hastigt kunna förflytta sig
från den ena änden af jordklotet till den
andra. De hade suttit på torfvan och,
utan tanke på att lämna den, format och
arbetat allt så, som det passade dem
och deras lif. Storbonden hade i
myndighet slagit under sig hvad han kunde
nå, och hans barn hade tagit arf efter
honom. Generationer hade arbetat på
denna byggnad och samlat på detta
bohag, som gör ett så helt, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>