47 (Ord och Bild / Första årgången. 1892)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik - Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791). Af Lay - Vilhelmina Norman-Neruda. Af E. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värdiga slutstenen på den monumentala
byggnaden.

Så mycket kan en människolefnad omfatta
och innehålla — ibland.

Lyckligt är det tidskede, då förgångna
tiders verk återuppstå, värderas och sättas
på dagordningen, ty de göra då ett fullt och
friskt intryck. Och nutidens kraf på och
beständiga hänvisande till naturen gör, att
vi lära oss äfven ur denna synpunkt betrakta
och beundra de gamlas verk.

En af hans biografer har framhållit, att
under någon tid af vår ungdoms utveckling
Mozart kanske
förefaller främmande
och otillräcklig för
det oroligt
arbetande, i det oändliga
utsväfvande sinnet,
ty han är en mästare,
som icke drar in
lidelsernas jäsningsprocess i sitt konstverk,
utan sedan han
bemästrat allt orent
och dunkelt, företer
han en ren och
fullkomlig skönhet. När
man sedermera vid
mognare år återföres
till honom, förvånas
man öfver hans
konsts underbara
rikedom och att man
någonsin kunnat
känna sig kall inför den.
Efter genomgångna
lidanden och bittra
erfarenheter, hvilka
mången gång göra
musiken såsom konst
onjutbar äfven för
den hängifnaste
musikälskare, är det
genom Mozart som åt
själen återskänkes
hälsa, mod
ochgläd-je. Säkert ha redan
många gjort och
skola ytterligare många bekräfta denna erfarenhet.

Hell hans välsignade minne! Lay.

Vilhelmina Norman-Neruda.

»Wo kommst Du her, du Wundermädchen ?

Du sagst: aus Brünn ■— Ich såge: nein;

Es müsste dann das kleine Städtchen

Die Haupstadt ja des Himmels seyn.

Es ist nicht wahr — nur als Verehrer
Sich Dir zu nah’n hat er gewagt.

Denn Du singst nicht wie Menschen singen;
Hast Dir gesetzt ein höh’res Ziel,
Es ist ein Kampfen, Siegen, Ringen,
Ein glänzendes Turnier Dein Spiel.

Wie in den ersten Friihlingstagen
Der Bergström über Felsen rauscht,
So jubelst Du, und nur das Klagen
Hast Du den Menschen abgelauscht.

Denn nur in dieser Kunst alleine
Der Mensch sich traurige Kränze wand.
Die Freude — ach, die himmlisch reine
So selten nur sein Herz verstand.»

Wilma Norman Neruda.

Så hälsades
Vilhelmina Neruda för
snart ett trettiotal år
sedan af en af
Sveriges berömda
tonsättare, 1 som med
snillets antenner utan.
tvekan upptäckte
gnistan, där den
fanns.

Och att
snillegnistan i rikaste mått
fanns hos Vilhelmina
Neruda, därom bär
ett helt konstnärslif
vittne, adladt som
det varit af den
högsta och renaste
uppfattning af
konstnärlig exekution utan
ett enda snedsprång
af offer åt publikens
fordringar,
koketteriets välde eller det
banalas
lättfattlighet. Ett stadigt
»framåt» betecknar
hennes
konstnärsbana. Ett framåt,
som nu i sig
innesluter den mognade
kvinnans ro utan att
ha lämnat bakom sig
ungdomens eld och
liflighet; ett framåtr.
där skola och teknik äro så länge sedan
öfvervunna och så fullt behärskade, att man
icke mera tänker på dem. Det är icke mera
fråga om hur hon spelar, blott att hon spelar.

Efter fem års mellantid har hon i dessa
dagar åter gästat Stockholm. leke alltid har
hon haft skäl att vara så nöjd med sitt andra
fädernesland som denna gången. Men må-

Und Meister Vieuxtemps soll dein Lehrer

Gewesen seyn? — Man hat’s gesagt. 1 A. F. Lindblad.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1892/0057.html

		Ord och Bild / Första årgången. 1892 / 47 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|