Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett parti piket. En teckning ur lifvet af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
turens skönhet? Så kan också en
obetydlig lifsgärning, som människor
ringakta, så att de till och med kränka
honom, som utöfvar den, i sig återspegla
den enda verkliga storhet, som finnes:
troheten i mitt kall . . .
Hon smålog vemodigt.
— Ja, kanske har du rätt — upprepade
hon ett par gånger —, och ibland tänker
nog också jag så. Men så komma de
där frestande tankarna igen . . . jag
tycker att jag håller på att bli småaktig . . .
jag blir road af att skvallra med
grannarne . . . jag blir snål, för att få
hushållspengarna att räcka till . . . ja, du
vet inte, hur många små tarfligheter,
som fylla mitt lif . . . Men hvad tänker
jag på? — afbröt hon sig hastigt och
tog upp sin klocka —, lion är ju nära
tre, och pappa vill ändtligen äta precis.
Förlåt, käraste vän, att jag nu på en
stund lämnar dig åt dig själf, men jag
måste se till, att vi få någonting till middagen.
Hon nickade vänligt och skyndade
uppför trappan. Jag kvarstannade en
stund på terrassen och gick därefter upp
på mitt rum, där jag satte mig att läsa,
ända tills middagsklockan kallade och
jag gick ner i salen.
Min morbror, en riddersman af gamla
stammen, var mycket prydligt klädd,
med kråsnål af juveler, en svart halsduk
lindad flera hvarf kring den styfva,
uppstående skjortkragen, och en lång,
urmodig bonjour. Han var påfallande artig
och vänlig emot mig och underhöll mig
med frågor om släkt och
vänskapsförhållanden i Stockholm. Det var dock mest
Agnes, som styrde samtalets gång, och
jag kunde icke annat än beundra hennes
förmåga att oupphörligt gifva det en
sådan vändning, att den gamle fadern kunde
vara road af att deltaga däri.
Efter middagen, då vi skildes åt för
att hvila en stund, drog Agnes mig
afsides och sade ifrigt:
— Det är en sak, som något oroar mig.
Pappa har för vana att hvarje afton spela
ett parti piket med mig; nu tror jag, att
han af artighet mot dig kommer att afstå
därifrån i afton, men jag vet, att det
skulle kosta på honom. Hvad du vore
snäll, om du, då klockan blir emot sju,
toge en tidning och icke låtsade om oss,
så att jag som vanligt finge sätta fram
spelbordet! Förlåt mig, kära vän, att
jag är så oartig och uppriktig, men du
förstår, de gamla, man måste tänka
först på dem .. .
— Naturligtvis, jag lofvar dig, att jag
skall se ut, som om jag läste den
intressantaste tidning i världen. Men — tillade
jag tvekande —, bruka ni alltid spela
piket om kvällarna ?-
— Ja, alltid de senaste åren, pappa är
så road däraf. Jag är förstås icke lika
road — fortfor hon med ett tungt
leende —, ibland får jag riktigt nypa mig i
handlederna för att inte somna och bita
mig i tungan för att inte gäspa, men om
jag någon gång försöker att komma
undan, ser pappa icke nöjd ut. Stackars
lille gubben, han har blifvit en sådan
slaf af sina vanor, den minsta rubbning
däri plågar honom, och man måste ju
ha öfverseende med de gamla.
Jag böjde samtyckande pä hufvudet;
hon hade ju så rätt i hvad hon sade.
Och ändå — att hvarje afton, år efter
år, sitta och spela piket med en gammal
lefnadstrött gubbe — det var litet för
mycket. Jag förstod, att hon frestades att
känna sitt lif smått. . .
Vid sextiden samlades vi å nyo i salen,
och då klockan närmade sig sju, tog jag
enligt mitt löfte till Agnes en tidning,
satte mig afsides och fördjupade mig i
läsning med en ifver, som om morbror
och Agnes ej funnits i rummet. Läsningen
upptog mig dock icke mera, än att jag
från sidan såg och hörde, hur spelbordet
ordnades, hur morbror gjorde litet
motstånd och ett par gånger nämndemittnamn,
men hur han och Agnes slutligen satte
sig ned vid bordet och började spela.
Jag fortfor att hela tiden öfver
tidningen göra mina iakttagelser på de
spelande. Mot den mörka väggen bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
