Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två svenska landskapsmålare. Marcus Larson - Edv. Bergh. Af Georg Nordensvan. Med porträtt samt 8 bilder efter taflor och teckningar af Marcus Larson och Edv. Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66 —
vattenfallet. Alla målare här med en
tanke har aldrig sett maken till
mästerverk . . . man vill blott tänka sig sorlet
och braket af träden», och priset är
10,000 riksdaler — berättar han, allt i
ett andetag.
Han bad Achenbach att »som elev
eller åtminstone mot betalning erhålla
korrigering ett par gånger i
månaden». Mästaren var numera »generad af
dylik befattning» och lämnade ett
afböjande svar, men han kom ändå en
dag upp till nykomlingen, som då höll
på att uppteckna stora landskap på
stora kartonger. Med orden: »jag
kommer snart igen», lämnade Achenbach
atelieren, sedan han sett på hvad där
fanns.
Larson gaf honom mycket nytt att se
på. Mästarens djärfhet i framställningen
af naturen i uppror hade gifvit
nykomlingen blod på tanden. Tur hade han.
Han fick resepension hemifrån
akademien, sålde till konstföreningen i
Düsseldorf, fick många beställningar, blef
uppmärksammad och förtjänade pengar. Men
af kamraterna var han illa tåld. Där räder
— yttrar en af dem i ett bref — den
bästa anda, men Larson får ej umgås
med dem.
Från Dusseldorf går hans väg till Paris.
Där finner han andra grundsatser
rådande än i Düsseldorf.
»Mina fransmän» — skrifver han hem
— »äga något anat som ej di andra
äger — nämligen att kunna måla —
genom dess färg — dess breda fraPanta
uppfattning — detta ger lyster åt det
hela konstverket, att man ej kommer att
tänka eller önska ha detaljer.»
Men han finner alis ej oblandadt
behag i det han ser. Det finns intet land,
säger han, där konsten missbrukas så som
i Frankrike. Konsten är ihålig och liten.
Den ende verkligt storslagne konstnären
är Horace Vernet, den målare, som för
öfrigt slår mest an på honom, är Troyon.
»De andra målranna, med undantag af
få, målar till konsthandlarna efter Publi-
kens smak.» Och allt för ofta uppoffra
de »naturen och formen för effektens
skull» — ett uttryck, som man måste
förvåna sig öfver att finna hos Marcus
Larson, den blifvande snabbmålaren och
knalleffektsökaren.
Han medger likväl, att Paris är
konstens hufvudstad, »hjärtat af världen, där
allt stort och snillrikt samlas».
Själf blir han visserligen ej oberörd af
de moderna riktningarna inom den
franska konsten. Han har på senare tid fått
höra tadel, därför att han utför sina
målningar alltför noggrant och ängsligt. Han
försöker nu en djärfvare penselföring och
är ej sen att tala om, att detta lyckas
honom. Men i själfva verket lär han
mindre af sina samtida. I Ruysdael
finner han den mästare, som gifvit kraftiga
impulser åt Achenbach, och det mäktiga
intrycket af den djärfve holländaren, hvars
»kustlandskap i storm» han kopierar på
»Lufvern» (Louvre) och sedan lämnar
som receptionsstycke till akademien,
gifver ny flykt och kraft åt hans pensel.
Det är både invecklade och storartade
motiv, han nu väljer. Han beskrifver
själf en af sina taflor frän 1856 i
följande ord:
»Ett svenskt landskap med vattenfall,
uppgående storm med regn, i Bakgrunden
är berg belysta emot den klara luften
som skåckar sig alltmera till sammans,
till höger i bakgrunden höjer sig en kal
backe med En gammal kyrka som blir
belyst af solen, i mellanplan ser man
nedrasade klippblock som störtat ner
trän dc högre Bergpartierna, som ligger
i Slagskugga från det Stora Molnparti
som beskuggar dahlén der några qvarn
och Sågverk ligga till venster tilltar
skogen med kulfalna träd som blir
belyst af solen jemte hufvudpartiet af
vatt-fallet med några nedstörtade granitblock,
från skogen slingrar sig en väg öfver en
gammal kafvelbrygga öfver till
förgrunden der ett par Martallar som belyses
af Solen emot den mörka luften jemte
kulfalna träd i förgrunden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
