Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Två svenska landskapsmålare. Marcus Larson - Edv. Bergh. Af Georg Nordensvan. Med porträtt samt 8 bilder efter taflor och teckningar af Marcus Larson och Edv. Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildning, intager en reserverad men alis
ej ringaktande eller öfverlägsen hållning
gent emot yngre idéer, ser sin
ståndpunkt börja tillhöra ett förgånget skede,
ser den bland landsmännen, som blifvit
nämnd som hans främste efterföljare,
gå honom förbi — allt utan ett spår af
egenkärlek eller afund.
Han hade gjort sitt bästa, hans namn
betecknar ett betydelsefullt led i det
svenska landskapsmåleriets utveckling.
Han har fört det ett stort stycke framåt,
och han kan med det bästa samvete
hvissla sin drill och vara lycklig åt lifvet.
* *
*
Kärleken till naturen, den vidöppna
blicken för dess företeelser, utgjorde det
dominerande draget i hans personlighet.
Men denna kärlek och denna blick var
naturforskarens lika mycket som
färgkonstnärens. Han nöjde sig ej med att
se med en målares öga, han måste också
klargöra för sig, hvad det var han såg.
När han var ute och målade studier,
analyserade han blommor och svampar,
tog reda på deras namn, studerade deras
egenskaper, glad öfver hvarje nytt rön.
Hvarje studie, han målade ute i fria
luften, medförde en noggrann undersök-
ning af stället och dess omgifning. Och
tillstötte en gångstig på hans väg, så måste
han vika in på den för att se hvad som
fanns bakom närmaste krökning. Alltid
på upptäcktsfärd efter nya upptäckter,
alltid vaken och intresserad, alltid i jämnvikt.
Det var en hård pröfning, då ett
slaganfall år 1874 fjättrade honom vid
sjukstolen. Men ännu höll han sig vid lif
några år, och handen, som förde
penseln, var ej förlamad. Då han ej längre
kunde måla ute, lät han föra sig i sin
rullstol utom staden och satt då i
timtal och såg, bara såg på naturen.
Och då han ej mera kunde resa
omkring i landet, gaf han sin son pengar
att resa i hans ställe — med villkor att
skrifva långa bref om det han såg.
Dessa bref hade den slagrörde liggande
bredvid sig, och han blef alldeles
förtviflad, om någon rörde vid dem. De
utgjorde hans skatter, dessa hälsningar
från den svenska naturen, dessa
land-skapstaflor i ord.
På hösten 1880 dog han ifrån sina
plågor, från sitt jämna lif, alltigenom
prägladt af harmoni, af glädje öfver allt
skapadt.
Hans son Richard tog i arf
konstnärsnamnet Bergh och förde det vidare
framåt.
 |
Vid skogssjön.
Pennteckning af Edv. Bergh. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0089.html
