Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid stockeldsbivuaken. Ett motiv från öfre Norrbottens skogsland. Af Hugo Samzelius. Med 3 teckningar af Johan Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8i —
jande skogseld. Ibland färdades vi fram
öfver vidsträckta myrar, där renen med
sina trampplattor och likt kastanjetter
klapprande lättklöfvar rörde upp ett i
solskenet som diamantregn glittrande
virrvarr af kristallinisk yrsnö; ibland gick
kosan öfver sluttningar och branter, där
kälken oupphörligt halkade mellan de
frostöfverdragna stenarna. Den
förrättning, vi hade för händer, kunde
emellertid omöjligt hinna afslutas pä en
dag, hvadan vi på natten nödgades
bi-vuakera under öppen himmel, och det
är just härom, jag tänkt berätta dig
litet.
När skymningen omkring kl. 3 på
middagen föll på så ogenomtränglig, att
vi ej kunde fortsätta vårt arbete vidare,
påbjöds hvila och att lägereld skulle
iord-ninggöras. Med bredeggade yxor
af-höggos därför skyndsamt ett par
vind-fällda furor, snön röjdes undan på en
plats under några yfviga granar, en
tallstubbe bröts upp för att aflämna sitt
kådrika tändvirke, och inom kort
flammade brasan lustigt upp mot snötyngda
grenar, som gräto strömmande tårar öfver
den bedrägliga värmen, hvilken
beröfvade dem den klädsamma vinterdräkten.
Vida omkring i skogsdunklet spred
stockelden sitt darrande sken, som illuminerade
i rödt öfver drifvorna samt långt in bland
videsnår och granbuskar utsände en
mängd färgrika reflexer.
Midtelpartiet upptogs gifvetvis af denna
stockeld, kring hvilken vi småningom
slogo oss ner, sedan renen blifvit
fränspänd och fastbunden, provianten
upppackad och lappmuddarna pådragna —
ty att vara klädd som vanligt går rakt
ej an, när det gäller att bivuakera
häruppe en vinternatt! Rundtom
lägerstaden hade manskapet fällt smågranar och
lagt dessa i häck ofvanpå hvarandra samt
därpå tätat det hela med smärre
grankvistar, hvarefter det slokande grenverket
var blifvet nästan ogenomträngligt, hvilket
var en nödvändig försiktighetsåtgärd, om
snöstorm skulle komma på.
Ord och bild, i:a årg.
Och så begyntes naturligtvis
mattillrustningen, som är ett lika viktigt som
intressant moment af lifvet i skog och
mark. En medförd gryta fylldes med
vatten från en ypperlig källa i myrkanten
samt ställdes öfver en glödhög att koka,
hvarpå vattnet försattes med salt, smör,
kornbröd och lufttorkadt renkött — detta
blir en rätt närande soppa, som på finska
benämnes »kiisseli» och allmänt brukas
här uppe, under flottningar och
timmer-afverkningar ej minst. I afvaktan på att
denna synnerligen omtyckta rätt skulle
blifva färdig hade emellertid finnarne ur
matväskorna redan tagit upp smöraskar,
ojäst kornbröd, någon hemma i nybygget
stekt fågelkropp, litet amerikanskt fläsk
kanske också, o. d., drucko den
oumbärliga surmjölken ur flatbukiga träflaskor
samt mumsade på väldeliga och med den
aptit, som man har endast under
strapatser ute i markerna — för egen del
drack jag kakao och åt renköttsbifif.
Kiis-selin vardt emellertid färdig till sist, och
då blef där i hast ett sådant sörplande i
kaffekoppar och bleckmuggar, att den
tjudrade renen i häpenheten för en stund
glömde bort att äta laf från grangrenarna,
hvarje karl i laget tänkte nu blott på
att få sin andel med af den varma, fett-
doftande drycken–. Under djupaste
tystnad afslutades middagen, kaffepannan
aflevererade sitt sorlande, mörka innehåll,
ur torkade lomskinn framtogos s. k. finska
blader, hvilka karfvades på
pjäxskostöf-larna och slutligen, instoppade i pipans
masurskalle, kolade med denna
karakteristiska, något salta och fränt mögliga
lukt, de äga.
Litet hvar sträckte nu ut sig på.
markens frusna mossbäddar med benen vända
mot den knastrande stockelden, och inne
i granhvalfvens halfskymning glimmade
snart pipglöden, där man på allehanda
sätt sökt bereda sig en lämplig
hufvud-gärd. Hvad denna mattighet kännes skön,
som kommer på, när man hela dagen
stretat i markerna, ätit sin enkla middag
med ypperlig aptit och sedan fått räta
6 ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
