Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Werenskiold och Thaulow. Af Richard Bergh. Med 2 porträtt efter teckningar af Chr. Krogh och 16 bilder efter taflor och teckningar af Erik Werenskiold och Fritz Thaulow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii 126 —
få dela riket med vår krönte svärfar.
Själfve »fanden» kommer plötsligt farande
öfver åker och äng, öfver stock och öfver
sten, genom gärdesgårdar som knakande
störta samman under hans fötter, genom
kärr och moras, framåt, framåt. Fåglarna
flyga skrämda upp, och hästen på ängen
sätter i sken vid åsynen af den
andfådda ruggiga skepnaden, som rusar fram
öfver gärdena, ej olik en fågelskrämma
bortförd af en stormvind.
Lefvande som dessa intensivt
tecknade figurer äro de landskapsbakgrunder,
mot hvilka de röra sig. Solen blinkar
i fjorden, medan hon sakta sjunker bakom
åsen på andra stranden; skuggorna sträcka
på sig, bli rörliga, klättra i kapp uppför
fjällryggen, bli herrar på täppan;
skymningen faller, men rund och majestätisk
stiger fullmånen upp öfver dalen och
sänder gyllne glimtar hit och dit in i mörk-
ret, där forsarna dansa utför sluttningarna.
Dessa landskap meddela ej endast
synförnimmelser, man tycker sig inför dem
kunna höra ljud, långt, långt bortifrån,
och man känner, hur doften från slagna
ängar eller från skogens barr slår emot
en. Ej allenast den synliga, äfven den
osynliga världen lefvandegöres. Jag ger
åter Karl Madsen ordet:
»Frestas man icke att tro, att han har
i sin tjänst ett öfverjordiskt väsen, som
lyder hvarje hans befallning? Har det
en natt fört honom ut på fjällen och
hviskat lönliga ord, så att berget
öppnade sin dörr och det började bli lif i
mullen, så att de kommo fram och trängde
sig upp, alla dessa gamla sagohjältar
och hjältinnor, goda och onda, så att
den osynliga världens förborgade ting
blefvo uppenbara och alla och hvart och
ett anförtrodde honom allt, hvad han ville
veta? Ja, så kan det nog
se ut. Men saken är den,
att han redan har lärt
att känna största delen
af sagornas personal, då
han som gosse gick
hemma i kaptenens gård och
pratade med bönder och
fattigt folk. Om dem af
personalen, som han icke
kände personligen, har
han fått de mest
autentiska upplysningar. Och
hvart han har kommit i
sitt land, har han haft
ett så fint öra för hvar en
sagoklang ljöd — också
uti den norska naturen,
— melodien har bränt sig
in i hans själ, och han
spelar den om igen för
oss, så att den har hela
sin makt i behåll.»
»Soldaten fick guldkronan och halfva riket och höll bröllop med den yngsta
kungadottern.»
Teckning till »De tre kungadöttrarna i berget det blå»
af Erik Werenskiold.
Som målare har
Werenskiold ännu icke nått
fram till samma fulländ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
