Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärsjön. Ur Ronnebybilder, belönade med Svenska akademiens andra pris den 20 december 1891. Af Curt Thelander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Ronnebybilder, belönade med Svenska akademiens andra pris den 20 december 1891.
f)en ångande morgonens första fläkt
från himmelns klarnande fäste
har med sin kyliga andedräkt
den dunkla drömmande tall mon väckt
och kråkan, som nattat i risigt näste.
Där tallarna trona
i stenig hult,
hör! topparna tona
så längtansfull^
när vinden i kronorna spelar
samt ut öfver insjöns morgnande våg
genom bugande säfven sträcker sitt tåg
och vaitrar dess duk och dimman fördelar.
Med stigande strålar vid österns rand
står solen och brinner och flammar,
lion lägger i guldglans sjö och strand,
hon sticker den kärfva grönskan i brand
samt listar sig in mellan furornas stammar,
rödglödgande barken
och bruna barr
och glindrar längs marken
på daggig starr.
Men tystnadens djup här inne,
blott störd af vindens högtidliga gång
och af furornas döfva och dystra sång,
stämmer till andakt lyssnarens sinne.
Ord och bild, i:a årg.
I djupet syns sjön med sitt dunkelblå,
sitt alomkransade vatten,
där löfträd vid randen tecknade stå
och stigande branter med barrskog på,
likt resår med vajande plymer i hatten.
Vid krusiga krya
små böljors smek,
som börja förnya
sin gårdagslek,
det ljusnar längs strandutsprånget,
där ungskogen är som det soliga nu —
medan granarna bakom stå tigande ju
och mana likt minnet af ett förgånget.
En aldrig vikande sabbatsro,
en stillhet, ej brottsligt bruten,
vid denna förtrollande bergsjö bo,
där allvarstankar bland granarna gro
och gryningen själf tyckes skuggbegjuten.
Mot yttervärlden
med stoj och strid,
med gårdar och gärden
och mänskoid
dra granarna förpostkedjan.
Här kan du ostörd från backens krön
få taflan betrakta, dystert skön,
försänkt i begrundning, i tyst tillbedjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
