Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur kampen om Afrika. Af Hans Emil Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i
underhålla krigsmakten och de civila
ämbetsmännen, göra tjänst såsom deras
bärare och tjänare och lämna sina
döttrar såsom hustrur och älskarinnor åt dem
samt att de infödda, som värfvades till
soldater, blefvo lata och högfärdiga och
ansågo sig för goda att arbeta. Detta
må vara sant, liksom att sämre
civili-satörer än dessa moraliskt usla egypter
och sudaneser svårligen torde stå att
finna. Men man får dock icke förgäta
att, trots ali denna dålighet, äfven goda
frukter hade framgått af detta egyptiska
välde. De ständiga krigen mellan
neger-stammarna hade upphört och framför
allt de förfärliga razziorna af arabiska
slafhandlare, hvilka ödelade vidsträckta
trakter, bortförande folk och boskap och
uppbrännande byar och sädesfält. Den
jämförelsevis ringa skatt, negrerna fått
betala, har för dem varit en assurans
för trygghet till lif och egendom.
Då Stanley framkom till Emin, hade
han tre förslag att framställa för honom.
Det ena var från egyptiska regeringen
och gällde aftåg eller ock att stanna på
egen risk. Det andra var från konung
Leopold af Belgien: Emin skulle erkänna
Kongostatens öfverhöghet öfver sin
provins och öppna väg till förbindelse
med denna genom anläggande af
stationer på det område, som skilde dessa
länder. Det tredje var, att Emin med
sitt folk skulle bryta upp till Viktoria
Nyanzas nordöstra strand och där
under brittiskt-ostafrikanska sällskapets
beskydd och i dess tjänst grundlägga en
ny stat.
Viktoria Nyanzas strand måste blifva
det första och viktigaste fältet för
européernas från ostkusten utgående försök
att vinna det inre Afrika för kulturen,
sedan nu vägen långs Nilfloden blifvit
stängd. Det är Tyskland och England,
som här mötts i täflan. Och innan dessa
stater genom en delning på kartan
öfverenskommit om sina respektive
intressesfärer, rådde en liflig täflan om hvem
som först skulle hissa sin flagga i nej-
58 -
derna vid denna sjö och på lämpliga
vägar dit. En af de expeditioner, som
utgått i detta syfte, är den s. k. tyska
Emin-pascha-expeditionen under d:r
Peters ledning. Hvarför den bär det namn,
hvarmed den prydt sig, är ej rätt klart,
ty hela dess karakter omöjliggjorde
något slags undsättning åt Emin pascha.
Dessutom började den planläggas i
februari 1888, således innan man kunde veta
något alis om utgången af Stanleys
expedition, förberedelserna i Tyskland
afslutades i januari 1889, således vid samma tid
som Stanley för andra gången, efter att
hafva afhämtat sin eftertrupp, nådde
Albert Nyansa och började föranstalta Emins
och hans folks aftåg. Den 9 juni går
d:r Peters till sjös från Dar-es-Salam för
att landsätta sin expedition på den plats
å Afrikas kust, hvarifrån den skulle utgå;
då är Stanley sedan jämt två månader
med Emin och hans folk på marsch mot
ostkusten, och underrättelser om deras
aftåg böra ha hunnit dit. D:r Peters
säger sig emellertid ej ha haft kännedom
om afmarschen, då han bröt upp, och
i hela sin framställning talar han om
den hjälp han skall bringa Emin. Men
att Stanley afhämtat sin eftertrupp och
således sammanträffat med Emin,
därom har han haft kännedom; alltså har
han ali anledning att tro, att Stanley
lyckats i sitt företag. Han nämner
ej heller ett ord om att denne
möjligen kan behöfva hjälp. Hvad slags
hjälp vill han då bringa Emin pascha?
Om man sammanlägger några
omständigheter — att brittiskt-ostafrikanska
sällskapets förnämsta målsmän till stor
del utrustat Stanleys expedition och att
han från detta medförde -ett förslag, att
Emin med sitt folk i detta sällskaps tjänst
skulle grunda en koloni vid nordöstra
hörnet af Viktoria Nyanza, vidare att
det tyska ostafrikanska sällskapet utrustat
d:r Peters, att denne tog vägen långs
Tanafloden och genom Massailandet,
närmaste vägen till nordöstra hörnet af
Viktoria Nyansa, och öfverallt på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
