Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en trollhara. En jakthistoria på gestrikefinnmål upptecknad och illustrerad af Erik Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
og är hä fäll bra konsti’t, att hä ska’
XL härrkärar, som ska’ va’ skyttar
må vetta å’ i lit’ skäms för te å’
tal’ om, att dom int’ vet, att hä fins vasken
trollharar, skogsfru eller tocka, som kan
förgör’ byssur å hunnar å’ tocke’ där.
A’ tocke’ där fölk ska’ va’ lärd’, må
vetta. A’ ändå så minns fäll Skytt-Hans,
en där skytten ni vet, som om hä vore
i da’ på måron, hur som hä’ va’, når
som han höllas mä’ en där trollharan
ve’ Gammelgårdsfäboan. Si Hans han
had’ fäll den ti’en en hunn, ma vetta,
eller hynna va’ hä fäll för rexten, som
va’ oskapli’ rent te’ drif’ hara. — Ja, ho
va’ då allt skäli’ nog paseligen te’ å’ skäll’
fugel å’. För rexten sä ha’ spektorn pä
Abackan en valp etterna. En där haran
ve’ Gammelgårdsfäboan had’ hä vuri
obegripeli’ mytje skyttar å’ fresta, men
alderi dom feck så mytje som en
ulltapp åfen en gång. — Si hä ä’ då
säkert, att hä va dä en riktit ovanlin hara.
A’ så gäli stor han va’, ja, iblann må
vetta, för si ömsa gånger så gjord’ han
se’ liten. Så iblann så kom han då
trul-sandes stor som en skäli’ nog
fem-vickerskalf, å’ så iblann kom ’en
strit-tandes som en usli’n kattunje, må vetta.
— Si, hä’ va’ en riktit ovanlin hara en
där. Ja. Han Hans han stog dänne på
en där Snuttasgubbens kolbotten, å’ hä’
va förrexten på själfvaste Olsmässmåron.
Rext som hä’ va’, så skar hynna i
alldeles oförbanna’, och drefve’ kom
hyf-lanes rätt ner åt’en, si. Hä stog int’
En jakthistoria på gestrikefinnmål
upptecknad och illustrerad af
Erik Hedberg.
på, förrän haran sått midt på
bottenkransen. A’ den gånjen va’ han som
störst, må vetta, så Hans tyckt’, att han
såg rakt hasklin’ ut, men nog sköt han
förstås. A’ haran i väg! Hynna kom
drifvanes å’ gjord’ en liten stäcku bukt
mä’en, ä’ så rext som hä va’, så sått
haran på botten igen, må vetta, ackurat
bestämdt på precis sammaste fläck som
i jånses. Hans han sköt den gånjen, må
vetta, å’ nästa gånjen å’, å’ gånjen där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
