Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en trollhara. En jakthistoria på gestrikefinnmål upptecknad och illustrerad af Erik Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i
näst, å’ gånjen sen ma. För si haran
han skull då ideligen gång på gång
sätt’ säg på sam’ plass — hä va’ för rexten
en liten granbuska uteråt ’en. A’ hynna
ho dref. A’ iblann va’ ho först, å’ iblann
va’ haran först. A’ för hvar evigsta
gång, som Hans sköt, sä hörd’ han
alldelens närapå bestämdt, hur som hynna
skria tä’. — Te’ sist så vardt hä
slut på krute’ å’ byssa’ had’ han
skjuti’ så oför fasli’ het, så hä ra’
väg’ ella om ’enna.
Når han kom hem, sä vardt hä
mytje ackorderingar, må vetta, å’
han å’ en där Gran-Brita, ho som
ä’ så falldin te’ lag’ på folk å’ kräk,
dom kom då omsams om förstås,
att hä va’ på tok å’ att haran
förgjord’ säg te’ hynna å’ gjord’ hynna
te’ hara, etter som hynna skria
så okristli’ må vetta. — Så köft’
han säg krut, må vetta, å’ sköt e
ormila igennom byssa, ä’ så slog
’an en half tiöring i
bysskolf-ven. A’ så på freda’n för Mixmäss,
så ga’n säg i väg opp te’ Snuttaskolan.
Hä stog int’ på, förrn haran va’ på bena
å’ kom sättanes öfver botten. Men Hans
han vänta’ allt te’ da som såg ut för te’
å’ var’ jussom hynna’ kom, men då
kanhända small hä. A’ hynna ho’ vardt
dänne ho — ho rörd int’ på rumpa en
gång. A’ så vyssla’ han på si’ ritti’a
58 -
hynna må vetta, men ho kom int’. A’
så geck ’an hem. —
Hä geck tre dygn om, inna’ hynna
kom hem, å’ då såg hon då just int’ nå’
värst häflin ut, för ho va’ jussom
alldelens trasin å’ jussom sönnerskjuttin —
men nog vardt ho bra ma’ tie’n, må
vetta.
Men trollharan feck alderi’ nä’n
människa på jolen si mer, så nog geck hä’
etter uträkning.
Hä va’ nog många, må vetta, som
fundra på, att hä såg konsti’t ut. att
hynna skull’ ha märktjen etter skotte’. —
A’ nog ä’ hä säkert, att hä mä’ bå’
trollharar å’ ana’ iblann kan si bra nog
konst-besynnerli’ ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
