Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om folketymologi. Af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166 -
därför att den gifvit upphof åt en hel
skara af sägner, legender och myter, ja
hvarför icke dogmer, hvilka alla hafva för
sitt ursprung att tacka idel
missuppfattningar, falska härledningar och oriktiga
analogier. —- Denna sista
uppenbarelseform, som man kallat den mytbildande
folketymologien, kräfver sitt särskilda
kapitel och må få anstå till ett annat
tillfälle.
Folketymologien är, såsom redan
nämnts en stående faktor i alla språks
utvecklingshistoria. Den anträffas både i de
klassiska fornspråken och i de moderna
idiomen. Våra egna förfäder, som
under sina härfäder i främmande land
kommo i beröring med en mängd folk
af olika stammar, kunde ej undgå att
från dem låna en mängd ord. Flertalet
af dessa undergingo förändringar, och
många omdanades efter mönstret af
inhemska ord. Så t. ex. finna vi
folkety-mologiska omgestaltningar af oförstådda
ord redan från väringarnes dagar.
Såsom prof därpå kan anföras Oöinsborg
såsom benämning för Aten (bildadt efter
mönstret af Römaborg, Jömsborg o. d.),
Elli palta för Hellesponten, paöreimr
för hippodromen i Bysans. —’Ayio. —rxf ia,
den heliga Sofia, d. v. s. Sofiakyrkan i
Bysans (det gamla Konstantinopel)
omstöptes med en obetydlig förändring till
Aegisif, som därigenom kom att
otvunget ansluta sig till de två nordiska
gudanamnen Aegir (hafvets gud) och Sif
(Tors maka, gudinnan med det gyllne
håret). Samma Sif återfinnes äfven i
Ellisif, den nordiska formen för
Elisabet (första sammansättningsleden Elli, är
homonym med ett fornnordiskt ord med
betydelse »ålderdom»). Af Venezia gjorde
isländarne en fullkomligt nordisk form:
Feneyjar (»sumpöarna»), som ju passar
särdeles väl för staden på de många
öarna. Många andra exempel att
förtiga.
Men det stannade ej vid lösryckta ord
och namn, som våra nordiska förfäder
hört på ort och ställe och som de
sedan bevarade i en för deras språkkänsla
mera bekväm form. Äfven litteraturen
gaf dem rikt material till
folketymologisk omtydning. Gudamyter och sagor
lånades och behandlades med stor frihet
samt omplantades på nordisk mark, och
det ända därhän, att det numera är svårt
att afgöra, hvad som kan hafva från
början tillhört vår stam.
Den förnämste forskaren på den
nordiska mytologiens område, prof. Sophus
Bugge i Kristiania, har, som bekant, sökt
bevisa en mängd nordiska myters
härstamning från klassiska och
gammalkristna traditioner, och han har därvid
mer än en gång funnit folketymologien
spela en genomgripande roll. Såsom man
har skäl att vänta sig af ett primitivt folk
som våra vikingafäder, sökte de
nämligen att göra de främmande berättelserna
till skildringar af sina egna landsmäns
öden, hvilket skedde genom
omkläd-ningar och lokaliseringar, framkallade af
tillfälliga ljudlikheter, speciellt i afseende
på namnen. På sådant sätt knötos de
lånade sägnerna helt naivt vid
inhemska personer och orter, och säkert är,
att intresset för dessa sägner
därigenom blef långt lifligare och lättare
hugfästes hos släkte efter släkte. På denna
väg, anser Bugge, har t. ex. vår Loke
framgått ur forntidens Lucifer; och
Flatö-bokens Trollhöna den helga är
ingen annan än »den heliga Triduana■>
o. s. v. Först sedan sägnerna undergått
en dylik omklädnad, kunde de tränga
in i folkets medvetande för att fortlefva
i århundraden.
Vid tanken på allt det myckna, vi
under tidernas lopp lånat från främmande
folk och omstöpt efter vårt eget hufvud,
kan det ju tjäna som en ringa tröst, att
äfven vi någon gång uppträdt som
lån-gifvare af ord och fått bevittna, huru de
misshandlats ända till oigenkännlighet.
De nordiska ord, som ingått i främmande
idiom, äro öfver hufvud ej mångtaliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
