Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman och Braun. Ett drag ur svenska humorns historia. Af Hellen Lindgren. Med vignett efter Karl Wahlbom, 2 porträtt af K. M. Bellman efter målningar af P. Krafft och Per Hilleström samt ett porträtt af V. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i’
är ett väld på naturen, skyr han icke för,
ej heller går han ur vägen för eländet.
Han skildrar förfallna varelser, och dock
blir skildringen ej sorglig, den verkar ej
dystert. Bellmans egen subjektiva
stämning är naivt hänförd, hans dikt är
barnslig till tonen, och idylliskt, fridfullt och
Karl Mikael Bellman.
Litografi efter oljemålning af Per Hilleström (i Nationalmuseum).
lekande tecknar han alla konflikter. Men
för att göra detta fordras i sanning ett
barns menlöshet, och af denna egenskap
är Bellman i besittning. Ingen kan vara
mindre ägnad för tankearbete än han.
Han är icke kvick i vanlig mening, och
när han skall fullfölja en plan, sviker ho-
nom alldeles hans fyndighet, så att den
enda form af tidens »esprit», han
egentligen odlar med framgång, är den mest
naiva, förmågan att härma med
parodierande namn. Men också för allt, hvad till
arbete hör, är han efter hvad det synes
oförmögen. Hans missöden på tjänste-
mannabanan äro bekanta. Hans yttre
är en sömngångares: han är blek, matt
och dåsig, dock kan han plötsligt
förändra natur och blir som ett den plötsliga
impulsens barn eldig, och de tillfällen, då
detta sker, inträffa, då ingenting besvärar
honom eller stör honom. För öfrigt kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
