Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fattigauktion. Af Jac. Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fattigauktion.1
af ’Jac. Ahrenberg.
r^attigvårdsnämnden i en socken långt
J öster ut vid Pielisjärvi skulle hålla sitt
höstsammanträde i gästgifveriet i Koisto
by. Gästgifvaren, som för öfrigt var
skräddare, och hans hustru hade ett
fasligt bestyr att få de två sista kunderna
ut ur den stora stugan, innan
fattigvårds-bestyreisen jämte pastor skulle
sammanträda. Det märkliga hade nämligen
inträffat, att detta gästgifveri långt borta
i en afkrok af vårt vidsträckta land, nu
inom loppet af några månader haft mera
kunder än förr under hela sin
fyrtioåriga tillvaro. Under jakten efter skogar,
material till de många sågar, som ur
furans och tallens ved hväsande skära till
bräder, plank och stäf, lika lätt som
gästgifvaren i Koisto by klipper ett par
byxor ur en packe vadmal, hade
nämligen stockjunkarne hunnit ända hit till
Pielisjärvis östra strand. Här
spekulerades nu ifrigt i skogslotter, dels
privatas tillhörigheter, dels kronans. Hela
nejden hade bytt karakter, borta voro
tystnaden och stillheten, spekulanterna reste
af och an, och skogsuppköparne förde
ett okristligt bullersamt lif i den lilla byn,
där förut endast ortens bofasta drinkare
då och då firade sina orgier. De tvenne
ofvannämnda kunderna voro dock icke så
lätta att aflägsna. De hade kommit
upprymda och glada till gästgifveriet och
hade sedan dess förtärt ej så obetydligt
med öl och rom, och nu sutto de där
och sutto säkert. I synnerhet den ene,
en jättelik karl med näfvar som släggor,
tycktes vara riktigt rotfast. När han slog
i bordet för att bekräfta sina ord,
dansade och hoppade både stånkor och stop,
ja skräddarfar och mor sprutto hvar gång
till af förskräckelse. Utom gästgifvarparet
och de tvenne kunderna, satt där borta
vid spiseln en tio års gosse, hvithylt och
med ett par ögon så stora och klara,
att enhvar måste observera honom. Han
lyssnade med ett allt uppslukande
intresse på de bägge kundernas starkt
färglagda samtal om skogar och skogsköp,
vandringar och jakter i väldiga
ödemarker, om stockflottar på snabbt rinnande
älfvar och skummande forsar, på vida
sjöar i storm, i dimma och stiltje; om
skogsköp, på hvilka tusenden och åter
tusenden förtjänats; om skogsköpare, som
börjat sin bana fattiga som tiggarlappen
och nu lefde i Helsingfors som
kommerseråd med millioner i sina
kassakistor. Gästgifvarmor tyckte
synbarligen icke om att gossen hörde samtalet,
allt emellanåt ovettades hon på gossen
och sände honom ut än i ett, än i ett
annat ärende, det såg ut som om hon
icke velat visa pojken för någon.
Matti Kommonen, så hette jätten,
välkänd i hela omnejden för sin ofantliga
styrka, hvarför han äfven kort och godt
kallades starke Matti. Där fanns hos denne
jätte en egendomlig blandning af otämd
kraft och vek barnslighet, en barnslighet,
som visade sig i kritiklöst förtroende och
medgörlighet. Denna medgörlighet kunde
dock stundom, ifall han tömt några glas
för mycket eller blifvit retad, innan man
visste ordet af plötsligt taga en ände
och bryta ut i en halstarrig envishet,
som ingen, icke ens hans hustru, som
eljest lindade honom kring sitt finger,
fick bukt med. Den andra af de dric-
1 Dessa auktioner äro sedan förlidet år afskaffade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
