Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legenden om fågelboet. Berättad af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2
himmelssträfvan af yxa och såg liksom
■den förra. De kretsade omkring honom
många gånger, foro och kommo igen,
togo märke på vägen till honom,
beräknade hans läge i afseende på roffåglar
och stormar, funno honom rätt
ofördelaktig men bestämde sig ändock för
honom på grund af hans närhet till floden
och starrtufvorna, till visthuset och
materialboden. En af dem sköt pilsnabbt
ned i hans utbredda hand och lade där
ned sin rottåga.
Det var ett uppehåll i stormen, så att
rottågan ej genast blef borttryckt ur
handen, men i eremitens böner var intet
uppehåll. Måtte Herren snart komma
och förgöra denna förfärliga värld, sä
att människorna ej hinna att samla öfver
sig mera synd! Måtte han frälsa de
ofödda från lifvet! För de lefvande fanns
ingen frälsning.
Så började stormen åter, och den lilla
rottågan fladdrade bort ur eremitens
stora platta hand. Men fåglarna kommo
igen och försökte kila in det nya
hemmets grundpelare mellan fingrarna.
Plötsligt lade sig då en klumpig och
smutsig tumme öfver stråen och fasthöllo
dem, och fyra fingrar hvälfde sig öfver
handytan, så att där blef en lugn nisch
att bygga i. Men eremiten fullföljde sina
böner.
»Herre, hvar äro de skyar af eld, som
förhärjade Sodom? När öppnar du de
himmelens källor, som lyfte arken till
Ararats topp? Äro ej ditt tålamods kar
uttömda och din nåds skålar tomma?
Herre, när kommer du ur din remnande
himmel?»
Och där öppnade sig för Hatto,
eremiten, febersyner från domens dag.
Marken bäfvade, himmelen glödde. Under
den röda skyn såg han svarta moln af
flyende fåglar, öfver marken vältrade sig,
rytande och vrålande, en flod af
flyktande djur. Men på samma gång som
hans själ var upptagen af dessa eldsyner,
började hans ögon att följa de små
fåglarnas flykt, där de blixtsnabbt foro fram
Ord och bild, i:a årg.
57 -
och åter och med ett litet pip af
tillfredsställelse flyttade in ett nytt strå i
nästet.
Den gamle tänkte ej på att röra sig.
Han hade lofvat sig att bedja,
stillastående med uppsträckta händer hela dagen,
för att såmedelst tvinga vår herre till
bönhörelse. Ju mer utmattad hans kropp
blef, dess lifligare syner fyllde hans hjärna.
Han hörde städernas murar störta och
människoboningarna remna. Skriande,
skräckslagna människohopar rusade förbi
honom, och efter dem jagade hämndens
och förödelsens änglar. Höga gestalter
med stränga, sköna anleten, bärande
silfverrustningar, ridande svarta hästar,
svängande gissel, flätade af hvita blixtar.
De små ärlorna byggde och timrade
som goda arbetare dagen om, och boet
gjorde stora framsteg. På denna tufviga
hed med dess styfva starr och vid denna
flod med dess vass och säf var det ingen
brist på byggnadsämnen. De hade
hvarken tid till middagsrast eller
aftonvards-hvila. Glödande af ifver och nöje foro
de från och till, och innan kvällen kom,
voro de nära nog uppe vid takåsen.
Men innan kvällen kom, hade eremiten
råkat att allt mer fästa ögonen på dem.
Han följde dem pä deras färd, han
grälade på dem, dä de buro sig dumt åt,
han harmades, då vinden gjorde dem
skada och tålde minst af allt, att de togo
någon hvila.
Så sjönk solen, och fåglarna gingo till
hvila på de kända sofplatserna inne bland
vassen.
Den, som om kvällen går öfver heden,
må böja sig ned, så att hans ansikte
kommer i jämnhöjd med tufvorna, och då
skall han se en underlig syn afteckna sig
mot den ljusa västern. Ugglor med stora,
runda vingar jaga fram öfver fältet,
osynliga för den, som står upprätt. Hugg-.
ormarna ringla fram där, smidiga, snabba,
med det smala hufvudet upplyft på
svan-likt krökt hals. De stora paddorna krypa
trögt framåt, harar och sorkar fly för
rofdjuren, räfven tar spräng efter en lä-
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
