Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under strecket. Bidrag till följetongens historia af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Det påstås, att dessa små skrifna blad,
»feuilletons», gjorde lika goda kurer som
doktorns mycket efterfrågade recept.
De voro roliga och underhållande,
berättade skvaller och satte folk i godt
lynne. Slutligen vunno de så stark
efterfrågan, att Renaudot lät trycka dem.
Därmed var hans Gazette färdig.
Om les feuilletons varit glada och
pigga, mera ett slags krönikor eller
»kåserier», och just detta gjort deras
lycka, så tog deras afkomling »gazetten»
däremot en allvarlig min på sig och
gjorde sig genast till ett politiskt blad,
eh tämligen tråkig tidning, hvilken
förnekade sitt glada ursprung. Men det
höll tappert i sig och gaf anledning till
uppkomsten af andra tidningar, hvilka
slutligen bildade den makt, som nu kallas
»pressen».
Den mera glada och roande delen
af denna press syntes vanligtvis icke i
de stora tidningarnas spalter utan i
särskilda rolighetsblad, såsom Gazette
bur-le sque, Le Mereure galant, La Muse
historique, o. s. v.
Af dessa var Le Mereure galant dock
icke uteslutande skämttidning utan
innehöll både politik och mindre allvarsam
dagskrönika, bjöd på uppsatser i
litteratur, teater och bildande konst samt
berättade »galanta historier». Den höll sig
uppe ända in i vårt århundrade, slutligen
under namn af Le Mereure de France.1
’ Sedan denna artikel var uppsatt, har förf. i Revue
des Deux Mondes för d. 1 april d. å. funnit en
uppsats af G. Valbert (Cherbuliez), hvilken efter E. V.
Zenkers i år utkomna »Geschichte der Wiener
Journalistik» meddelar åtskilligt om den österrikiska
tidningspressens uppkomst och påstår, att den första
tidning i Wien kom ut femton eller sexton år före
Renaudots »Gazette». Zenker erkänner dock, att
de första wienerbladen voro långt ifrån af den
betydelse som den franska tidningen. Detta gäller
äfven de första tidningsförsöken i andra land. Hvar
dessa försök än gjordes, tyckas de alla ha lika
ursprung och vara utgångna från de handskrifna
»nyheter» och »kåserier», som under namn
följetonger vunno liflig efterfrågan.
Jämte de tryckta tidningarna fortforo
äfven handskrifna »nouvelles à la main»
att betjäna den del af allmänheten, som
ville se dagens tilldragelser uppfattade
endast på ett roligt sätt samt också
gärna läste litet skandal. Under många
år på sjuttonhundratalet utgingo sådana
»nouvelles» eller »feuilletons» från en
liten våning hos Les filles-Saint-Thomas,
ett nunnekloster midt i Paris, nära den
plats, där börsen nu är belägen. Det
klostret tog emot pensionärer af äfven
framskriden ålder, och bland dem gjorde
en fru Doublet sig mest bemärkt. Efter
sin mans död .drog hon sig undan från
världen, det vill säga att hon hyrde
några rum i nyss nämnda kloster och
där höll en ganska besökt salong. Hon
älskade ett tillbakadraget lif men i
sällskap med vänner, och hon hade många
sådana. Hennes salong kallades la
pa-roisse, emedan den låg i ett kloster och
bredvid klosterkapellet, men där hölls
ingen annan gudstjänst än skvallermässor,
firade af nyhetskrämare och kvickhufvud.
Fru Doublet höll sig på sina rum i
40 år, enligt hvad baron Grimm berättat
och efter honom Édouard Fournier i
»Chroniques et légendes des rues de
Paris», och under den långa tidrymden
försågos de nyhetslystna därifrån med
allt roande skvaller. Det skall ha varit
i synnerhet Louis Petit de Bachaumont,
författaren till »Mémoires secrets», och
hans vän Mairobert, som gingo pä jakt
efter nyheter, till hvilkas insamlande de
äfven begagnade mindre litterära
notisjägare, och allt det insamlade aflastades
hos fru Doublet, som förde ett slags
dubbelt bokhålleri öfver sanna och falska
nyheter, hvilka senare öfverfördes ~
hennes stora hufvudbok, dock ej
förrän de undergått kontroll af alla, som
besökte hennes salong.
Tjänstgörande bokhållare var fru
Dou-blets kammartjänare, som också tog
afskrifter af posterna i »Grand livré» och
spridde dessa »feuilletons», hvilka sedan
följdes af Bachaumonts »Mémoires se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
