- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
275

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under strecket. Bidrag till följetongens historia af Claës Lundin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

egentliga ursprunget hos oss till de sedan
icke ovanliga krönikorna och kåserierna.

Orvar Odd, det är Oskar Patrik
Sturzen-Becker, har sedermera skrifvit, att detta
kaleidoskop »innehöll allahanda mindre
småplock af muntrande art; till stor del
var dock denna artikel polemik, och man
förde däri guerillakrig med ordlekar och
infall mot de öfriga bladen. Detta varade
några år, men i längden befanns det
tröttande, och den egentliga följetongen» (som
dock icke var romanföljetongen)
»uppträdde nu i stället. Signaturen O. O.
var den, som hufvudsakligast bearbetade
genren, och han stod till en begynnelse
till och med tämligen ensam häri. Man
påstod, att han nog mycket imiterade
Jules Janin, och onekligt är, att han
verkligen lånat ett och annat af denne
författares älsklingsuttryck, såsom t. ex. det
rnontaigneska Hvad vet jagr hvilket i
Sverige blifvit efter samme O. O. nästan
till ett ordspråk.»

Märk, att det var just O. 0. själf, som
skref detta om sitt författarskap såsom
kaleidoskopist och följetonist.

Detta var den ursprungliga, den Ȋkta
och veritabla» följetongen, en, för att
ännu en gång anföra Orvar Odd, »modern
leksak, hvars stora popularitet och nästan
europeiska betydelse vi ej skola
underkänna, hur mycket vi än eljest äro
kost-föraktare och blasés . . . detta litterära slags
kaleidoskop, denna ögonblickets
fantasilek af gamla belletristiska glasbitar och
mer eller mindre genialiska sidenlappar
(goda kulörta linnelappar icke att försmå!)
detta brokiga virrvarr, foster af slumpens
esprit, som kallas — följetongen eller
kåseriet.»

Från slutet af 1837 fick O. 0:s kåseri
i Aftonbladet ett särskildt, på dagens
tilldragelser, äfven i utlandet, grundadt
innehåll och kallades Memoir öfver den
förlidna veckan, i hvilken författaren,
såsom hans lefnadstecknare Gustaf
Ljunggren yttrar, »behandlade dagens frågor,
äfven sådana som voro af rent efemär
art, och detta på ett skämtsamt, uddigt,

stundom sarkastiskt sätt. Dess emellan
slog dock tonen om i patetiskt allvar.»

På bottnen af Orvar Odds skämt låg
djup känslighet, och när hans kvickhet
lekte som öfverdådigast, var han kanske
allvarligast stämd. Följetonist en O. O.
var i själfva verket en varm människovän,
liksom han var en ifrig politiker, i allt
en äkta framstegsman. Han var en ädel
personlighet, det kunna alla intyga, som
hade lyckan att känna honom i hans
enskilda lif. Det har nu under åtskilliga
år sett ut, som vore han glömd, men
framtiden skall otvifvelaktigt göra honom
rättvisa.

Om O. O. var den, som skapade den
svenska följetongen, var han dock icke
den ende, som under närmast följande år
bearbetade den. Onkel Adam, Vilhelm
v. Braun, Crusenstolpe och Albano (C. A.
Adlersparre) skrefvo i Aftonbladets
följetong, och denna upptogs en gång, den
14 mars 1843, såsom Harald Wieselgren
påminner i sin biografiska studie öfver
L. J. Hierta, af en i det vackraste
nottryck meddelad visa af Curschmann,
satt för sång och piano.

Dagligt allehanda tyckes dock ha varit
den första svenska tidning, som visat de
hittills i långspalterna då och då
förekommande novellerna till afdelningen
under strecket. Detta skedde i december
1839, då »En katt! ! !» (tre utropstecken)
af Gustave Hequet började denna nya
afdelning, och följdes af en svensk novell
af J. Chopin.

Regelbunden romanföljetong förekom
dock icke i någon svensk tidning,
förrän Aftonbladet började därmed 1841 och
bjöd på »Konung Erik och liten Karin»
af N. P—ng samt därefter på
»Pretendenten» af Jules A. David, hvilken novellett
dock hade börjat i långspalterna, där
äfven längre berättelser ända till den
tiden hade införts under hufvudrubriken
Blandade ämnen.

Aftonbladet hade sedan under lång tid
en väl väld följetong af sä väl utländsk
som svensk roman- och novellitteratur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free