Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater - Lotten Dorsch. Med autograf och 2 porträtt efter fotografier för »Ord och bild» af Augusta Kindahl. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teater.
Med autograf och 2 porträtt efter fotografier för
»Ord och bild» af Augusta Kindahl.
Våra stockholmsscener göra med detta
spelårs utgång betydande förluster. Den
allra populäraste af våra inhemska
skådespelare, Svante Hedin, tillhör hädanefter ej
k. dramatiska teatern utan går att njuta sitt
»otium cum dignitate» på den vanliga bänken i
Kungsträdgården och i Stora sällskapets
salonger. Operascenens mest populära sångerska,
vår förnämsta lyriskt-dramatiska artist, Dina
Edling, har redan sagt sitt farväl åt sin
trofasta publik,1 och det namn, som läses
’) Af fru Edling och hr Hedin ämnar Ord
och bild i kommande häften meddela bilder.
Red.
här ofvan, kommer nu att under ett par år
saknas å våra teateraffischer, där det vid
olika scener och i uppgifter af skilda slag
under flera år alltid verkat lockande på den
i bästa mening teaterintresserade publiken,
alltid varit denna publik en garanti att man
skulle få bevittna en prestation, hvars
konstnärliga värde, för så vidt detta betingas af
det sätt, hvarpå konstnären arbetar, alltid
skulle vara mycket högt — resultatet må nu
ibland ej hafva varit så lyckligt som annars.
Ty häri tyckes mig ligga Lotten Dorschs
stora betydelse bland vår tids svenska
skådespelare och skådespelerskor, att hon som
artist, som konstnärinna är hufvudet högre
än allt folket. Vid våra scener verka andra,
som hafva fullt ut lika stor dramatisk
begåfning som hon, hennes fina intelligens är
dock ej enastående, och på mången har
naturen slösat större skatter af uttrycksmedel
i och för sig, såsom mera välljud och
rikedom i stämman, ett spänstigare,
omedelbarare »gemüth» o. s. v. Men ingen är
henne öfverlägsen i det sätt, hvarpå pundet
förvaltats, i det kärleksfulla arbete i konstens
tjänst, hvarigenom hon förmått gå upp i vidt
skilda roller och gifva framstående, med
intelligens anlagda, af skönhet och sanning
öfvergjutna bilder däraf. Fru Dorsch spelar
ej på inspiration, hvarje rörelse, hvarje gest
är konst, är beräknad på att uttrycka något
och att taga sig väl ut, men hon behärskar
öfvergångarna, och af hennes spel får man
i de flesta fall ett- helt, harmoniskt, nästan
plastiskt intryck. Och när ej hennes roller
kommit in på fack, som äro hennes natur
främmande (ty värr har hon haft många
sådana roller), har denna konstnärsmässiga
prägel hos hennes spelsätt ej beröfvat rollen
dess naturlighet. I hennes sätt att tala, som
måhända för mången synes konstladt men
som för den, hvilken sätter sig in i de
svårigheter, som hennes stämma erbjuder, är en
ny orsak till beundran, hafva vi i alla hennes
bättre roller spårat en känslig skiftning, en
förståndig hushållning med medel och
effekter, som måste beundras, äfven de. I denna
konstnärsnaturs strängaspel är det två strängar,
som, om de ock ej saknas helt och hållet,
dock ej ljuda klart, ej passa riktigt
tillsamman med den generella resonnansbottnen hos
instrumentet. Det är den varma, värmande
ömheten och den unga, naiva, ystra glädjen.
Fru Dorsch är mäktig att framställa passion
af alla slag, kärlek och hat; men det har blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
