Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankt Jöran och draken. Af Hans Hildebrand. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af någon stackars spetälsk, som gått ut
för att hämta litet luft och förlusta sig
ä det gröna fältet. Här låg nämligen
Visby stads hospital, eller
spetälske-hus, ställdt under skydd af det helgon,
som den öster- och västerländska
kristenheten hedrade under namnet Georg af
Kappadocien; våra förfäder gåfvo gärna
åt hans namn formen Sankt Jöran eller
Sankt Örjan. Spetälskan, vare sig man
under medeltiden med denna förstod den
bedröfliga sjukdom, som i närvarande
stund dessbättre ytterst isolerad
förekommer i värt land, eller man under detta
namn inbegrep äfven andra
sjukdomsformer, måste under medeltiden hafva
varit mycket utbredd; spetälska betyder
intet annat än spital — d. v. s.
hospitalsjukdomen. Dess smittosamma karakter
gjorde, att man för de spetälska byggde
hospitalen utanför städerna, och de voro
regelbundet helgade åt Sankt Jöran.
Knappast någon betydande stad i
medeltidens Sverige saknade sitt Sankt
Jörans-hus. Stockholm hade ett, som låg
någonstädes uppe på Brunkebergsåsen, utanför
den del af Norrmalm, som under
fredstider utgjorde en förstad.
Den nöd, som denna sjukdom vållade,
var således icke blott stor utan äfven
allmän. Det var naturligt, att man sökte
för de arma, som voro af den angripna,
en mäktig beskyddare. Helgonen vöro
väl i allmänhet skyddande makter, hvilka
man flitigt anropade, men det fanns bland
dem vissa, som buro det gemensamma
namnet »de stora nödhjälparne», och till
detn räknades den helige riddaren Jöran.
Den ridderliga värdighet, som legenden
tillerkände honom, måste hafva gjort
honom särdeles kär för den
samhällsklass, som under medeltiden var inom
det borgerliga samhället den härskande.
När något viktigt förelåg, där ridderlig
idrott kunde öfvas, där nöd var för
handen, nöd för rike och folk, då kunde
det vara skäl att anropa helige Jöran.
Ett sådant tillfälle inträffade i Sverige
år 1471. Den danske konung Kristian
hade med en stor styrka närmat sig
Stockholm. Han hade lägrat sig på
Brunkeberget, som den tiden behärskade
Norrmalm och i viss mån äfven staden.
Det gällde att intaga det väl befästade
Stockholms slott, hvars murar reste sig
invid den plats, som nu kallas Mynttorget.
I närheten af slottet och förmodligen i
sammanhang med dess yttre verk låg
stadens norra port, ungefär vid mynningen
af den nuvarande Stadssmedjegatan, den
yttre porten reste sig vid den norra änden
af Helgeandsholmen. Helt nära låg således
det danska lägret. Här gällde att från
staden och slottet afvärja anfallet, här
gällde att söka från den hotande
lägerplatsen bortdrifva danskarne.
Riksföreståndaren herr Sten Sture hade från olika
håll samlat trupper och sökte lösa den
senare uppgiften. Vid hans ankomst
norr ifrån voro danskarne uppställda dels
på åsen, där deras läge var godt, då det
var lätt att kasta tillbaka en fiende, som
hade att storma uppför åsens branter,
dels väster ut, i trakten af Sankta Klaras
kloster, dels öster ut åt Djurgårdssidan
till, där den danska flottan låg. Herr
Sten uppmanade de sina att våga striden.
Rimkrönikan säger:
De svarade alla med en röst:
’Vi vilja alla göra så,
med Guds hjälp alla fasta stå,
vi vilja vår sak för Gud klaga
och i Guds namn å stad draga’.
Deras hjärtan voro utan tunga,
ty begynte de alla sjunga
och gjorde sig godan lisa
och kvado Sankt Örjans visa.
Huru den lydde veta vi icke, men väl
vet historien att berätta, huruledes
svenskarne vunno seger, hvilken för lång tid
afskräckte danskarne från försök att vinna
herraväldet öfver Sverige och hvilken i
öfrigt framkallade viktiga förändringar i
Sveriges inre förhållanden, ändringar,
hvilka icke hade kommit till stånd, därest
icke segern hade gifvit en märklig
lyftning åt nationalkänslan.
I Stockholms storkyrka fanns fordom
en bild af den helige Jöran stridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
