Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankt Jöran och draken. Af Hans Hildebrand. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med draken. I de historiska anteckningar,
som fördes i franciskanernas kloster på
den nuvarande Riddarholmen, finnes för
år 1489 antecknadt, att herr Sten Sture
lät uppsätta Sankt Jörans bild i denna
kyrka. En sägen från 1600-talet vet
berätta, att han där reste bilden af
tacksamhet för den vid och på Brunkeberget
vunna segern, och i detta fall synes
sägnen förtjäna tilltro. Fyrtio år hade
icke förflutit, sedan bilden blifvit uppsatt,
förrän man började känna sig besvärad
af den. Ar 1528 beslöto borgmästare
och råd, att »den store Jörianen» i
bykyrkan skulle flyttas bort till dennas
Vårfrudörr, »emedan han tog bort allt
rummet af kyrkan». Ända in i nyare
tid stod bilden högt uppe mellan en
pelare och väggen invid den lilla
sydvästra dörren. Storkyrkan hade under
tiden alltmera förändrat karakter; dec
ursprungliga hade fått träda tillbaka och
blifvit öfverskyldt — till och med den
altarprydnad, som herr Sten och hans
maka skänkt till något af kyrkans altare,
hade — förmodligen i snygghetens
intresse — blifvit öfvermålad med hvit
oljefärg, nya element hade kommit till
och ådrogo sig i främsta rummet
uppmärksamhet. Så stod bilden där, i en
alldeles främmande omgifning,
undanskjuten i en vrå, till dess den flyttades
öfver till statens historiska museum. Där
har den kommit samman med föremål
från dess egen tid och intager där bland
skulpterade bilder från medeltiden
hedersrummet.
Striden mot draken och andra
vidunder omtalas i flera folks och flera
tiders sägner. Den kristna legenden om
Sankt Jöran berättar i korthet följande:
I det fjärran Österlandet hemsöktes ett
folk af en rofgirig drake. Från
landsbygden flyktade alla in i staden, och
man sökte blidka odjuret först med får,
sedan, när nöden kändes ännu större,
med människor. Lotten fick afgöra,
hvilka hus skulle för dagen bestå det
förfärliga offret. Så föll lotten en dag
i —
på konungens borg, och konungen,
förtviflad öfver det öde, som förestod hans
unga, undersköna dotter, bjöd intill halfva
sitt rike, för att olyckan skulle gå hans
hus förbi. Men folket, som hade sett
månget hem blifva barnlöst för drakens
skull, knotade, och prinsessan fördes till
sist ut ur staden. När hon där väntade
döden, kom en romersk tribun vid namn
Georg ridande och åtog sig att försvara
henne. Mot den framkrälande draken
slungade han sin lans, band sedan
vidundret med prinsessans bälte, och han
ledde det efter sig till staden och dess
häpnande inbyggare. Georg förkunnade
därefter i staden den kristna tro, hvilken
han bekände, och dog sedermera, under
den diokletianska förföljelsen, en
martyrs död.
Det finnes en annan drakestrid, som
under medeltiden otaliga gånger gjorts
till föremål för konstnärlig behandling,
nämligen ärkeängeln Mikaels strid mot
draken. Han är dock icke svår att skilja
från Georg: den senare är vanligen
afbildad som ryttare, han bär dessutom
riddarerustning, Mikael bar vingar.
Den bild, x om hvilken här är fråga,
består, såsom vidfogade figur utvisar, af
tre föremål: draken, som ligger på ryggen
med upplyft hufvud, ur den sårade halsen
framsticker en lansspets, lansens skaft
omfattas krampaktigt af drakens ena
fram-fot; en ryttare i ridderlig dräkt, som,
med svärdet höjdt till hugg, rider fram
öfver odjuret; en bedjande furstinna, som,
med ett lamm vid sidan, böjer knä på en
upphöjning, hvilken uppenbarligen skall
föreställa en kringmurad stad. På denna
förhöjning finnes hvarjehanda bildverk
att se. Vid sidan af draken ligga pä
marken bitar af mänskliga kroppar,
kvarlefvor från tidigare måltider.
Sammanhanget är icke svårt att fatta.
Riddaren och draken hafva uppenbarligen
mött hvarandra för att strida; riddaren
slungade lansen, som genomborrade
draken, men blef af denna afbruten.
Riddaren fortsatte sitt anlopp, draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
