Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankt Jöran och draken. Af Hans Hildebrand. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigaren. Ju mera tiden led, desto
angelägnare var man att låta hästens utstyrsel
liksom riddarens bestämmas icke blott
af hänsynen till det verkliga behofvet
utan ock till smakens fordringar. leke
alltid kunde det ena förlikas med det
andra, och till sist fick tidehvarfvets
smak större bestämmelserätt än det
praktiska behofvet. Sankt Jörans häst har
endast ett ofullständigt skydd af den
praktfulla utstyrseln. I denna finnes ett
drag, som är särskildt värdt vår
uppmärksamhet: ett ornamentsmotiv,
bestående af tre näckrosblad med stjälkar.
Det lider ej tvifvel, att detta motiv bör
sättas i samband med den äldre hr Sten
Stures vapen, tre »sjöblad» satta öfver
skölden i en sned linie.
Den knäböjande furstinnan är iklädd en
dyrbar dräkt, hvilken, liksom riddarens
rustning, torde hafva varit i viss mån
ganska obekväm, ty den är både styf i
följd af tygets beskaffenhet — det är
uppenbart brokadtyg — och öfver lifvet
snäf. Dräkten den tiden var ej
»fysiologisk», sådan att den rättade sig efter
det, som skulle beklädas; den hade fått
så att säga utveckla sig på egen hand
ur tidigare förutsättningar, kroppen och
dennas rörelser måste rätta sig efter den,
hvilket icke kunde underlåta att åt sättet
att föra sig och därmed åt
samman-lefnaden gifva något tvunget.
At draken har konstnären gifvit ett
utseende så fruktansvärdt som möjligt.
Utmärkande för draken var visserligen
af gammalt vingarna, men de äro här
reducerade till jämförelsevis små mått.
Taggar, fjäll och hornlika utväxter springa
fram från hufvud och hals. En stor del
af dessa utsprång bestå af älghorn. I
öfrigt äro figurerna, riddaren, prinsessan
och hästen, utförda i full naturlig stor-
lek, snidade i trä och målade. Ett och
annat framspringande stycke har genom
tidigare vanvård gått förloradt; färgen
har med mera välmening än förstånd
blifvit uppfriskad. Oaktadt dessa små
bristfälligheter kvarstår gruppen som ett
härligt minne af det slutande 1400-talets
bildhuggarkonst.
En författare under 1600-talet visste
berätta, att detta konstverk blifvit
utfördt af en man, inkallad från
Antwerpen, att konstnären sedan blifvit
dödad, för att ej kunna göra något, hvaraf
Jöransbilden kunde öfverglänsas. Den
senare delen af berättelsen höra vi ofta
förtäljas i sammanhang med dyrbara
konstverk; den torde höra till diktens
område.
Af större intresse är det att utröna,
huruvida den omnämnde konstnären var
från Antwerpen eller icke. Under konung
Gustafs tid inleddes handelsförbindelser
med den rika nederländska provinsen.
Redan tidigare, företrädesvis under
1500-talets andra och tredje årtionde, pryddes
mången svensk kyrka med rikt snidade
och väl målade altarskåp af brabantsk
eller flamländsk bildkonst, märkta med
Antwerpens hand eller Bryssels fyra
streck. Ja, äfven mot slutet af 1400-talet
spåra vi förbindelser mellan Sverige och
de nederländska provinserna med deras
blomstrande konst och industri. Men
bilden af Sankt Jöran har icke
nederländsk karakter. Så väl utförandet som
detaljerna i framställningen vittna snarare
om tysk upprinnelse. Lybeck och Danzig
voro under den senare delen af
medeltiden de orter, från hvilka man till Sverige
hämtade konstverk i de fall, då man icke
ansåg sig kunna inom eget land
åstadkomma dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
