- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
317

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moltkes lefnadssaga. Af A. Hammarskiöld. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3

fodral, som endast innehöll två cigarrer.
Moltke undersökte med största lugn dessa
bägge och utvalde åt sig den bästa. Att han
gaf sig tid och lugn till detta gjorde, att
Bismarck drog den slutsatsen, att allt gick bra.

Äfven konung Vilhelm var en gång
under bataljen orolig för utgången.
Såsom Moltkes närmaste och högste
förman kunde han ge sin oro uttryck i en
fråga. På denna svarade Moltke helt
lugnt: »Ers majestät skall icke endast
vinna denna batalj utan med den också
hela fälttåget.»

leke ens utanför Sedan, där 80,000
man fransmän måste gifva sig på nåd
och onåd, sedan Moltke inneslutit dem i sitt
järnnät, förlorade han sin vanliga
själfbeherskning. Ty när hans brorson och
arfvinge då sade till honom: »Det här,
onkel, har du gjort riktigt bra»,
yttrade han endast: »Ja, min gosse, det
var ganska bra afpassadt.»

VIII.

Ehuru Moltke i alla sina stora företag
haft en lycka, som endast blifvit få
människor beskärd, så har framgången aldrig
gjort honom öfvermodig. Aldrig har hans
storhet stigit honom åt hufvudet.
Ständigt har han bibehållit sin
anspråkslöshet, sin blygsamhet och sitt orubbliga
lugn, märkvärdigt nog utom då han
tappade i de oskyldiga whistpartier, som
han spelade med sin familj eller närmaste
omgifning. Aldrig har han som Bismarck
med öfvermod och förakt talat om dem,
som han öfvervunnit eller störtat från
storhet och makt, från berömmelse och
ära. Efter det lysande fälttåget 1866
yttrade han: »Jag hatar det där
gränslösa lofprisandet, som allmänheten slösar
på mig. När jag hör detta loftalande,
lämnar mig intet ögonblick den tanken,
huru skulle det nu vara, om framgången,
denna exempellösa framgång, icke hade
krönt vårt företag. Skulle man då icke
i stället för dessa oförtjänta loftal fått
höra en lika så oförständig kritik eller
lika så oförtjänt klander.» Anknytande

7 —•

dessa tankar till general Benedek, sade
Moltke: »En besegrad fältherre, ack om
en oinvigd blott hade en aflägsen idé
om hvad något sådant har att betyda!
O, när jag föreställer mig det österrikiska
högkvarteret aftonen efter slaget vid
Königgrätz! Hvilken förtjänstfull, tapper,
omsiktsfull general var dock icke general
von Benedek!»

Några dagar efter sin återkomst från
detta fälttåg sade han: »Jag har gjort min
plikt — ingenting vidare.» När man
jämför dessa yttranden af Moltke med andra,
som uttrycka samma högsinthet, så
förstår man, att Moltke är en ädling i hvarje
tum, hvilket man näppeligen kan säga
om furst Bismarck. Man får dock därför
icke tro, att framgången icke har fyllt
honom med glädje; han hade ju så länge
och tåligt väntat på den, men den
förmådde ej göra honom yr i hufvudet.
Den som delat hans obemärkthets dagar
och spridt den största glädje, ljus och
värme öfver hans lefnad, hans hustru,
skref kort efter detta slag: »Helmuth har
förvärfvat sig odödlig ära för den
mästerliga planen, och arméen har förträffligt
utfört den.» Detta äktenskap, som varit så
lyckligt, ehuru det var barnlöst, var ett par
år därefter brutet. Julnatten år 1868
bortryckte en sjukdom henne från hennes
makes sida. I sin dödsstund nedkallade
hon Guds välsignelse öfver sin man.

I parken vid sitt gods Kreisau i
Schlesien lät Moltke till minne af sin hustru
uppföra ett mausoleum, i hvilket en af
en utmärkt konstnär huggen Kristusbild
öfver marmorsarkofagen välsignande
utsträcker sina händer. När Moltke
vistades på Kreisau, underlät han ingen dag
att besöka sin hustrus sista hviloställe.

Ett par dagar efter sin hustrus död
mottog Moltke följande bref:

»I detta ögonblick erfar jag, hvilket
smärtsamt och tungt slag, som drabbat Eder! Intet
här nere är fullkomligt! Edert namn tillhör alla
tiders historia, hvarför skulle då vid sådana
förtjänster det sköna hemlifvet brytas! Ännu
ett bevis på att Guds vägar icke äro våra!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free