Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katt och råtta. Af Paul Rosenius. Till en oljemålning och 9 originalteckningar af Bruno Liljefors - Junker Börje. Af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3-
stackaren piper svagt och får slutligen
nådebettet.
Och så lunkar katten hem med liket
af en familjeförsörjare i munnen, och det
finnes en änka mera i världen lämnad
ensam med en hel flock ungar. Det är
ledsamt, men det är natur. För dem,
som ej däri kunna se tillräcklig
»försoning» i taflan, vilja vi nämna, att efter
nyaste forskningar på detta område
sorgen och saknaden efter familjefadern är
Junker Börje.
fin faller äppelblommen till mark,
nu vissna sippor i din park,
och träden stå lummigt gröna.
Från aspen en gäckande fråga går:
»Hvar är din vår?
Hvar är din vår, Junker Börje?»
I boksal satt du, fast solen log,
fast ängen glänste och lärkan slog.
Du sökte visst lifvet tyda!
Var gåtan bitter, var gåtan svår? —
»Hvar är din vår?
Hvar är din vår, Junker Börje?»
Nu fläkta vaxljus kring kallnadt stoft,
och glädjen tystnat i högan loft,
sen jungfrun på båren lades.
Hon hade blomstrat, hon måste dö -
»Hvar är din mö?
Hvar är din mö, Junker Börje?»
Med svärmisk längtan du lutan slog,
men kyssa mun, som emot dig log,
det kom du dig aldrig före.
Du seglat vilse på drömmars sjö. —
»Hvar är din mö?
Hvar är din mö, Junker Börje?»
För dina fötter har lifvet lagt
sin lyckas skatter i guldgul prakt.
Hvad söker du då i rymden?
Hör, skatan skrattar från skogens bryn:
»Hvar är din syn?
Hvar är din syn, Junker Börje?»
Hugo Gyllander.
problematisk. Och beträffande offret
själft, lär det rent af vara en njutning
att bli gripen af rofdjur. Frånsedt den
första förskräckelsen, som här knappast
medhanns, lär själfva gripandet åtföljas af
ett slags berusning, under hvilken skriken
endast äro omedvetna reflexer och under
hvilken allt hvad dejligt var i en
skogsmus’ lif flyter förbi den döende som
fagra syner i Valpurgisnatt, omärkligt
förlorande färgen tills Nirvana kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
