Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett problem. Af Jac. Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
mal en pipa tobak; hos de djärfvaste
vagabondnaturerna lockade måhända,
hägrande i ett oupphinneligt fjärran, den
nästan förgätna njutningen af en sup.
Deras tankar, som, att döma af
ansiktsuttrycket, stelnat i lifvets vinter, tycktes
svaga och långsamma röra sig mellan
bleka bilder från ungdomens år och
dunkla aningar om grafvens frid, om
himmelns fröjder.
Från det sollösa, i hast uppsnyggade
rummet gingo synemännen till den
kvinnliga afdelningen. Här var allt
annorlunda. Luften var än sämre, het,
kväfvande, fylld af ålderdomens utdunstningar,
kaffeångor, läderskor och elände.
Rummet var endast åtta fot högt och hade
ursprungligen utgjorts af en lägenhet
om tre rum och kök, som nu förenats
till en sal. Taksparrarna hade böjt sig
starkt och spruckit i torkan, så att det
hela såg fallfärdigt ut. De små
kvadratiska fönstren med sina gröna glas
voro stoppade, kittade och klistrade, så
att icke en pust frisk luft slapp in i
rummet. Golfvet såg ut som en illa
lagd chaussé. I ventilerna hade
sparf-varna byggt bo från utsidan, frän
insidan hade de i åratal stoppats till med
strumpor, klutar och lappar. Öfverallt
spår af vanvård och förfall. Magra,
förtorkade kvinnor rörde sig i korta tvära
rörelser mellan feta matronor och
vattu-siktiga gummor, som stönande och
långsamt seglade mellan sängar och bord i
det trånga rummet. Magra som tjocka,
om deras förståndsgåfvor ock voro
fördunklade, om deras kroppar voro än så
slagrörda, läto dock sina tungor löpa
fritt. Den passivitet, som var sä slående
i den manliga afdelningen, var här icke
att skönja. Man hade många
stridigheter att afgöra, mänga intressen ännu
att bekämpa. Hvem skulle ha den bästa
platsen vid fönstret, när likprocessionen
från staden högtidligt och långsamt med
sorgklädda hästar, kuskar i svart
vadmal och likvagn med silfversirater skred
förbi till det sista målet för ett män-
niskolif? Hvem skall i tur och ordning
få värma kaffepannan i spiseln, som
sedan gammalt stod kvar i rummet?
Huru många kristibloddroppar, myrtnar
och balsaminer skulle få plats på
fönsterbrädet? Hvem var närmaste och verkliga
ägaren till den gråa, feta katt, som sen
salig Lundströmskans tid bodde i
fattighuset? Sist och slutligen den fråga, som
gaf anledning till de största tvister: hvem
skulle sitta närmast brasan och närmast
ugnen? Se där ämnen, som fyllde
pensionärernas dag från morgon till kväll,
som diskuterades med den ifver, att
hjonen voro delade i tvenne skarpt åtskilda
läger, som stodo i strid med hvarandra
om sina intressen och om uppfattningen
af rätt och billighet, lika envist och
hårdnackadt som deras lyckligare lottade
människor utom inrättningen.
Men i det hela trifdes man godt här;
inga omsorger om lifvets uppehälle, om
kroppens nödtorft tyngde dessa
orkeslösa gamla. Det mesta af det lilla arbete,
som gjordes här, gjordes för lyxens,
för njutningens skull. Man städade och
tvättade endast när krafterna och viljan
det tilläto. Eljest spann, stickade och
stoppade man allt för en ringa penning
för att erhålla medel till det
oundgängliga lifselixiret — kaffet.
Kom någon gång — och det hände
ofta vid jul och påsk och äfven eljest —•
en fru i frasande siden, eller en ung
flicka i ljus, luftig foulard med rosor och
flor, en finhylt flicka, som bland dessa
mumiefärgade gummor såg ut som en
uppenbarelse frän en annan värld, för
att hälsa på en gammal dadda, en.
uttjänt trotjänarinna, då var det fest för
fattighushjonen. Åtminstone ett
skålpund kaffe eller te jämte socker var
städse tacksamhetens offer på den
plikttrogna ålderdomens altare.
En blommande bellis eller än mer
Venus’ stolta träd, den betydelsefulla
myrten, uppdragen i fattighusets
kväfvande atmosfär, var en kostbar skatt. En
sådan sänd på lämplig dag till hus, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
