Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Den sociala frågan i den moderna litteraturen. Af Otto v. Zweigbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 407 -
tvifvel en följd af skärpan i den
samhällskritik, hvari den fått alla de mångfaldiga
missnöjda att instämma. Och lika litet kan
man bestrida de socialistiska skriftställarnes
och agitatorernas kraft i skildringen af det
tusenåriga rike, som skall komma, så snart
den socialistiska samhällsordningen blifvit
införd. Men däremot iakttaga alla en märkbar
försiktighet i fråga om sättet för öfvergången
från det nuvarande kapitalistsamhället till
det, där den privata äganderätten till
produktionsmedlen är upphäfd. Den ene antyder,
att öfvergången skall kosta mycken strid och
blodsutgjutelse, den andre betecknar den
stora ekonomiska revolutionen som en
naturlig utveckling af den redan nu pågående
koncentrationen af kapitalet, men hvarken
den ene eller den andra gitter förklara,
hvarför man i det nya samhället ej längre
behöfver räkna med de mänskliga fel och
lidelser, som bestämma de nuvarande
samfundsförhållandena.
Det är ganska visst, att de
socialdemokratiska doktrinerna aldrig lättare vinna
insteg i människornas sinnen, än då de aflägga
anspråket på att vara nationalvetenskapligt
bevisade sanningar för förståndet och i stället
i romantisk förklädnad vädja till fantasien.
Människor, som aldrig skola sträfva sig
igenom en broschyr om Marx’ värdeteori, läsa
med välbehag Bellamys framtidsroman. Och
en villfarelse, som har sina rötter i känslan
och fantasien, är långt svårare att utrota än en,
som inträngt genom förståndet. Den senare
kan fördrifvas med skäl och bevis, den förra
hämtar förökad styrka däraf, att alla
förståndsskäl i världen ej kunna rubba den en tum.
Det är säkerligen denna iakttagelse, som
gifvit upphofvet till det nya slag af
statsromaner, hvilka förhålla sig till de gamla
som »Don Quixote» till »Amadis af Gallien».
Man har fått den satiriska statsromanen.
Genren har framkallats af Bellamys »En
återblick», äfven om de teoretiska huggen,
oftast syfta åt Bebel, som är den socialistiska
framtidsstatens egentlige siare och apostel.
Bellamys bok utkom 1888, och på mindre
än fyra år har redan en hel litteratur
uppväxt omkring den. »En återblick» visade
sig vara icke blott en utmärkt agitationsskrift
för socialismen utan ock en förträfflig
förlagsartikel. En och annan af de många
mot-skrifterna gör också intryck af att vara i första
rummet föranledd af ett ekonomiskt intresse
och endast i andra af ett nationalekonomiskt.
Som ett exempel af det förra slaget tyckes
man utan orättvisa kunna anföra »Ett
himmelrike på jorden 1901—1912» af Emil
Gregorovius, hvilket arbete finnes öfversatt
på svenska (Alb. Bonniers förlag. 1892. Pris
i kr.) Om man med fog kan förebrå
Bella-my och den utopiska socialismen öfver
hufvud en alltför liflig tro på den ursprungliga
människonaturens förträfflighet, så kan med
minst lika mycket skäl förebrå Gregorovius
en rent motsatt ytterlighet. Det ligger en
omotiverad förnärmelse mot vår civilisation
däri, att han förutsätter, att en rubbning i
styrelsesätt och samhällsordning omedelbart
skulle släppa lös en vild djuriskhet, som
endast genom våld och tvång hittills kunnat
hållas tyglad. Man tror ej på det allas
krig mot alla, han låter utbrista. Det synes
vara proklameradt egentligen för att ge
författaren tillfälle till en serie
skräckskildringar af det slag, som alltid kan räkna på
sin gifna stora publik.
Den utan ali fråga mest betydande af de
satiriserande och persiflerande
framtidsromanerna är Eugen Richters »Socialdemokratiska
framtidsbilder» (svensk öfversättning på P.
A. Norstedt och söners förlag 1892. Pris
50 öre). Boken har i Tyskland redan
utgått i mer än hundra tusen exemplar samt
har öfversatts till många språk. — Det är ej
svårt att förstå det richterska arbetets
popularitet. Den framstående och frisinnade
politikern har förstått att göra sin kritik af
den socialistiska framtidsstaten på en gång
bitande och lättfattlig. Han har ej fallit
för den frestelse, åt hvilken samtliga hans
föregångare mer eller mindre skattat,
nämligen att bevisa för mycket. Han har ej
låtit det socialdemokratiska samhällsskicket
medföra en fullständig andlig och moralisk
förvildning, som slutat i ett blodigt kaos.
Nej, han har lagt sin kritik långt mera
agitatoriskt och klokt! Hans sträfvan går
oaflåtligt ut på att visa, huru den socialistiska
framtidsstaten, realiserad efter det af Bebel,
Bellamy o. a. uppgifna receptet, skulle
komma att ställa sig just för de småborgerliga
samhällselement, hvilka de socialistiska
sam-hällsförbättrarne lofva de allra största
fördelarne af densamma. Han ådagalägger
på ett synnerligen klart och
öfverbevisan-de sätt, att det statens reglerande och
öfvervakande, som är det socialistiska statsidealets
kännemärke, måste komma att medföra
inskränkningar i den enskildes
själfbestäm-ningsrätt, hvilka ej af några som helst
materiella fördelar kunna uppvägas.
Det är denna frihet från tillbakaverkande
öfverdrifter, som är Eugen Richters starkaste
sida. Han har lyckats hålla den hederlige
bokbindarmästare, som för ordet i boken,
så innerligen lifslefvande och verklig. Den’
hedersmannen börjar som en naiv och troen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
