Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolumbus. Af Emil Svensén. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 430 —
skolgång åt de många barnen, af hvilka
Cristoforo var äldst. Att för öfrigt
uppgifterna om hans ungdom flyta mycket
sparsamt, beror bland annat nog också
därpå, att den berömde upptäckaren själf
på sin storhets höjd ej visade sig så
särdeles benägen att komma ihåg sin
ungdoms anspråkslösa ringhet.
På äldre dagar har han gärna velat
göra gällande anspråk på adlig börd
men så vidt hittills är kändt utan annan
grund än en obestyrkt möjlighet, att
hans förfäder mähända varit en till
lägre villkor nedsjunken gren af något
okändt aristokratiskt stamträd. Men i
ett annat afseende kan i fråga om hans
härkomst en rätt intressant synpunkt
göra sig gällande. De olika bilder, som
traditionellt bära hans namn, stämma
ej rätt väl öfverens, och intet af dem
kan göra anspråk på att bevisligen
föreställa honom. Men så mycket framgår
af hans samtidas vittnesbörd, att han
varit en stor, kraftig gestalt med
lång-lagdt ansikte, örnnäsa, grå lifliga ögon
och rödblondt men tidigt grånadt hår
och skägg. Det är den typ, som plägar
uppstå genom blandning af små,
mörklagda, spensliga sydländingar med
högresta, blonda nordbor. Det är troligt, ja
sannolikt, att vi i den store sjöfararen
hafva för oss en ättling af urgammalt
germanskt blod, af dessa östgoter,
longo-barder eller hvad de allt heta dessa
stammar, som under folkvandringen stormade
in på det gamla Rom och hvilkas
afkomlingar gjort en så stor insats i det
senare Italiens lif, vare sig de bildat
adliga ätter med germanska namn,
Al-dobrandini, Grimaldi m. fl., eller
framträdt som folkhjältar af Garibaldis kynne,
— äfven han en son af samma bergiga
kust som Kolumbus.
Från urminnes tider hade denna kust
eggat sina söner att våga sig ut på hafvet.
Stängd af Sjöalpernas kedja från den rika
Poslätten, stupar den brant ned mot
Medelhafvet, af hvars många goda hamnar
Genua äger en af de yppersta. När kust-
bon från sina berg skådade ut öfver hafvet,
skymtade för hans blick i fjärran ön Elba
och där bortom ytterst vid synranden
Korsika; och frän den senare var vägen
kort till Sardinien. Från ö till ö var
färden lätt för sjömannen, som
vetgirighet och vinstbegär lockade allt längre
bort; och så uppstod på dessa kuster
en betydande sjömakt, redan långt innan
Rom började täfla om väldet på hafven.
Men först då Italiens städer efter
folkvandringen resa sig ur sitt förfall, börjar
Genuas storhetstid. Under idelig kamp,
först med Pisa, sedan med Venedig,
höjer det sig till en af den senare
medeltidens största sjömakter, och den blifvande
upptäckaren kunde i sin ungdom ännu
se skepp från aflägsna haf trängas i dess
hamnar och österns och västerns folk
vimla på dess gator.
En dylik omgifning kunde ej undgå
att öfva en mäktigt gripande verkan på
den unges fantasi, som mycket tidigt
växte stor och väldig, växte, såsom ofta
händer med fantasiens hjältar eller dess
martyrer, till och med på karakterens
bekostnad. Ut, ut till hafvet stod allt
ifrån barnaåren hans håg. Trögt och
slarfvigt måtte arbetet ha gått för sig
vid väfstolen, då den lille väfvarens
tankar ideligen sysslade med hvad han
hört sjömän förtälja om fjärran länder,
som de sett eller sagt sig sett, och om
hemlighetsfulla underland, som ännu
återstodo för dristig håg att upptäcka. Men
hans fader var en enkel, allvarsam
borgersmän, som ville se arbetet skötas med
ordning och skick och nog icke tålde,
att väfskytteln löpte på afvägar för några
skepparhistoriers skull. Hedersamma
väfvare hade hans fäder varit, så långt hans
minne nådde, och för så vidt på honom
berodde, skulle äfven hans barn på det
sättet redligen förtjäna sitt bröd.
Fadersmakten var på den tiden icke att leka
med, och ända till dess han fyllt sitt
tjugufemte år, stod sonen fullständigt
under sin faders välde. Men när den
unge Kolumbus nått denna ålder, stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
