Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik - Caroline Östberg. Af Lay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musik.
Fru Östberg som Donita Elvira i Hernani.
f/
n af de våldsammaste karriärer upp till
Parnassens topp, som vi haft tillfälle att
bevittna, har väl vår utmärkta primadonna,
fru Caroline Östberg, gjort. Väl icke så
snabb, om man ser tillbaka på tidpunkten,
då hon började sin teaterbana, men
våldsamt hastig, om man beräknar, när färden
började bära uppför. Och är det, som
hennes eget utlåtande ger vid handen, på
egna själfständiga studier hon lyft sig till
sin nuvarande ståndpunkt, så är det så
mycket underbarare, att resultatet är så godt.
Ty att varieté- och bouffes-scenerna
någonsin kunnat uppfostra till den höga, den
sanna konsten är väl exempellöst.
Och det är därstädes, som hon har
förslösat sina bästa år. Må hon förlåta, att vi
tala om hennes bästa år såsom gångna, men
i hvarenda teaterkalender står, att hon har
fyllt 39 år, och som hon endast i sex år
tillhört den stora operan, så •— har hon
förslösat sina bästa år i småteatrarnas
tjänst.
Så mycket större heder för hennes
personliga ihärdighet, flit och intelligens. Som
en verklig fågel Fenix uppstod hon ur
askan, och vi äro redo att gifva henne allt
det erkännande, hon därvidlag förtjänar, 0111
också icke fullt i samma grad som hon själf.
Ty själf kan hon icke känna dfen
begränsning, för hvilken hennes små konster utsatt
hennes stora konst. Själf kan hon ej veta,
till hvilken grad donna Elviras passion
sjunger på en annan skala än Offenbachs
hjältinnors, eller att en Margaretas patos är
ett helt annat än »Hundra jungfrurs», o. s. v.
Själfkritik är ju alltid svår. Fru Östberg
utöfvar den i hög grad och låter sin klara
intelligens pröfva, gilla och förkasta, men
den sorts utveckling, som gör detta
pröfvande fullgodt, fattas henne. Ingen skola at
vare sig sång eller plastik kan i och för
sig gifva denna utveckling. Dessutom lider
hennes utmärkta sångföredrag af samma fel
i någon mån, som hennes för lifliga mimik
och aktion. En ytterlig noggrannhet i
detaljen, ett så samvetsgrant återgifvande af
ordet, att det, så att säga, ibland utesluter
meningen, en ordentlighet och precision, som
störa helheten i återgifvandet, men för hvilkas
iakttagande henne i alla fall tillkommer stort
erkännande, ty utan dem stode hon ej där
hon nu står.
Och hon står högt såsom konstnär. Från
vändpunkten i sin artistiska utveckling har
hon satt sitt mål högt, och oförtrutet sträfvat
uppåt. Utan allvarlig sträfvan, nitiskt arbete
och försakelse af ett bekvämt lif når ingen
fram till den säkerhet, den »perfection»,
som hon äger och som gör att, äfven om
man icke i allt har samma uppfattning, man
dock alltid måste beundra konstnärskapet.
Gamla operavänner minnas med nöje
hennes debut för 19 år sedan. Hennes första
debutroll var Anna i »Friskytten», den andra
Carlo Broschi i »Hälften hvar eller Hin ondes
andel» af Auber. En liflighet och
skälmskhet, som den tiden uppbars af ungdom och
fraicheur, utmärkte hennes uppträdande,
väckte intresse och föreföllo lofvande.
Begåfvad med en härlig röst och elev af
professor Günther son) hon var, ingaf lion
hoppet,- att hon under god ledning skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
