Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Anarkisterna underkasta många af
socialdemokratiens grundläggande
ekonomiska teorier en mördande kritik, och
de förkasta helt och hållet dess politiska
program. De förklara de »revolutionära»
socialdemokraternas politiska idéer för
lika reaktionära som de konstitutionella,
allt utom revolutionära statssocialistiska
professorernas. Häraf kommer det sig,
att man så ofta finner anarkisterna kalla
socialdemokraterna för statssocialister.
Ja många kommunistiska anarkister
förkorta termen statssocialister till
»socialister» och framhålla sålunda med
tillhjälp af en ytterst vilseledande
terminologi skillnaden mellan »socialism» och
»anarkism».
Hvad socialdemokraternas ekonomiska
teorier beträffar, är det framför allt mot
deras värdeteori, som anarkisterna rikta
sin kritik. Att en varas bytesvärde
bestämmes af den till dess produktion uti
samhället genomsnittligt nödvändiga
arbetsmängden (mätt i tid, om man så vill)
— såsom Karl Marx och hans anhängare
säga — förklara furst Krapotkin och de
vetenskapligt tänkande anarkisterna vara
det plattaste nationalekonomiska nonsens.
Som man vet, hafva anarkisterna den
moderna nationalekonomiska vetenskapen
helt och hållet på sin sida i denna
viktiga punkt; och det är icke utan sin
stora betydelse, att de engelska
socialdemokraterna, med blott ett par
undantag, helt och hållet öfvergifvit Marx’
värdeteori och oförbehållsamt adopterat
den moderna, af Jevons i England först
utarbetade teorien.
Denna värdeteoretiska tvist mellan
anarkisterna och socialdemokraterna är
af stor praktisk vikt; ty det är därför
att de förkasta Marx’ värdeteori, som
anarkisterna förkasta den
socialdemokratiska utopien om möjligheten af ett
rättvist lönesystem i det socialistiska
samhället. Medborgare i den
socialdemokratiska staten skulle aflönas i enlighet
med sina arbetsbidrag, på sådant sätt
att den, som en dag arbetat t. ex. tre
timmar, skulle erhålla ett arbetstecken,
mot hvilket han kunde utbekomma
förnödenheter, till hvilkas produktion åtgått
tre timmars »genomsnittligt samhälleligt
arbete». »Detta lönesystem», säger furst
Krapotkin,1 Ȋr icke blott utopiskt, d. v. s.
ovetenskapligt, utan också långt från
att vara rättvist och förenligt med det
socialistiska frihetsidealet.» Han tillägger,
att hvarje lönesystem nödvändigtvis måste
leda til! social olikställighet och slutligen
till någon, ny eller gammal, form af
socialt slafveri. Han förklarar sig därför
konsekvent för full kommunism. D. v. s.,
af sådana förnödenheter, som samhället
kan producera i tillräckliga mängder
(t. ex. bröd, kött, hvardagskläder,
husrum, bränsle) skall hvar och en ha
rättighet att konsumera så mycket han
behöfver. De förnödenheter däremot, som
äro relativt sällsynta, skola förbrukas af
dem, som bäst behöfva dem. Sålunda:
fina, stimulerande viner, sydfrukter,
gås-lefverpastejer och rapphönsstek åt
barnsängskvinnorna och åt dem, som
tillfriskna från svåra sjukdomar, men icke
förrän i sista rummet åt atleter och
friska, starka kvinnor.
En annan socialdemokratisk utopi, som
anarkisterna bekämpa på det
eftertryckligaste, är idéen om produktionens
centraliserande. Det är särskildt den berömde
franske geografen-anarkisten Elisée Réclus
och furst Krapotkin, hvilka gjort till
sin uppgift att vetenskapligt bekämpa,
hvad de kalla för socialdemokraternas
centralisationsvansinne. Furst Krapotkin
har under sina talrika föreläsningstournéer
kors och tvärs genom England anställt
en massa iakttagelser öfver
produktionsförhållandena inom de engelska
storindustrierna och öfver deras närvarande
utvecklingstendenser, och han har uti ett
stort antal tidnings- och revyartiklar
offent-liggjort resultaten af dessa iakttagelser
och af rent statistiska kammarstudier.
1 Se kapitlet Le salariat collectiviste i hans sista
bok La Conquète du Pain (Paris, Tresse & Stock,
1892).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
