Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
logiska området, önska att af eget fritt
initiativ företaga. Den anarkistiska
agitatorn säger sig vilja bekämpa
proletärernas fördomar och intellektuella
feghet, men han framhåller vanligen också,
att han icke vill »leda» dem — d. v. s.
lära dem att förlita sig till hans
intelligens och organisationsförmåga i stället
för till deras egen intelligens och
organisationsförmåga. De mer framstående
anarkisterna förneka därför ifrigt, att
de äro anarkistiska ledare (hvilket är en
contradictio in adjecto) — de äro blott
anarkistiska typer, som råkat komma
mer fram i offentligheten än andra
anarkistiska typer.
Furst Krapotkin, Elisée Réclus, Louise
Michel och Johann Most äro bland de
mest omtalade moderna anarkisterna.
Ville man gifva ett någorlunda
representativt anarkistiskt bildergalleri, vore
det dock nödvändigt att innesluta flera
dussin andra intellektuellt själfständiga
och i den anarkistiska propagandan
intensivt verksamma personer, hvilka äro
alis icke eller blott föga kända för den
tidningsläsande allmänheten. Det vore
vidare ytterst väsentligt att skildra en
bel rad individer, hvilka stå i polisens
tjänst såsom yrkesmässiga spioner och
agents provocateurs och hvilka,
alldenstund de utgifva sig för att vara
anarkister och dynamitarder, ofta icke under
långa tider kunna urskiljas från
verkliga anarkister. Slutligen skulle vi ha
att göra med en mängd individer, hvilka
otvifvelaktigt tillhöra brottslingarnes typ
och hvilkas illgärningar till en del äro
föranledda af vissa anarkisters eller
föregifna anarkisters ideliga upphetsningar
till individuell insurrektion mot den
bestående samhällsordningen. Ett färskt
exempel på detta slags »anarkist» hafva
vi i Ravachol.
För den, som ville studera anarkisterna
man för man, vore det sålunda absolut
nödvändigt att, så godt sig göra läte,
skilja mellan »anarkistiska» polisspioner
och agents provocateurs, »anarkistiska» för-
brytartyper, sedligt normala lagbrytare
af anarkistisk bekännelse och anarkistiska
teoretiker, som icke befatta sig med
»handlingens propaganda». Man måste
försöka att från polisspioner och
brottslingar skilja dessa sedligt normala
anarkister, hvilka af en intellektuellt grundad
öfvertygelse predika, att massan af våra
lagar äro sedligt förkastliga och att det
därför är möjligt att vara en lagbrytare
utan att vara en brottsling, d. v. s. utan
att manifestera osociala, omoraliska
instinkter. Det är naturligtvis åt dessa,
som jag skulle vilja reservera termen
verkliga anarkister. Äfven dessa tänkande
anarkister intaga likväl, såsom mig synes,
eu ytterst tvetydig ställning till
dynamitdåden och deras utöfvare. Jag har i
själfva verket icke kunnat finna två
anarkister, som yttra sig på samma sätt om
de sista hemska yttringarna af
»handlingens propaganda» i Frankrike till
exempel. I en ledande artikel med titeln
»Anarkism och terrorism» skrifver La Révolte
(april 16, 1892): »Ravachol-affären och
de nyligen timade dynamitexplosionerna
hafva» (i anarkistiska kretsar) »framkallat
de mest olikartade former af kritik och
de mest motsägelsefulla teorier. Somliga
anse, att Ravachol äfven i sina mest
utsväfvande våldsgärningar, såsom
morden i Chamble och Saint-Etienne,
symboliserar den anarkistiska idéen i dess
oblidkeliga logiska konsekvens. Andra
åter igen betrakta honom som ett slags
halfförryckt fanatiker, hvilken icke har
ringaste beröringspunkt med anarkismen.
Ja, i detta sammanhang har man till och
med hört framhållas, att det från detta
ögonblick för ali framtid måste existera
två anarkistiska läger: å ena sidan de
verkliga anarkisterna, hvilka icke gifva
sitt erkännande åt annat än den
teoretiska, ideella propagandan, hvilken så
småningom bringar de anarkistiska idéerna
till folkmassornas kännedom; samt å
andra sidan terroristerna, anhängarne af
handlingens propaganda, våldsmedlens
apostlar, hvilka själfva tillämpa sina teo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
