Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 —
1878 lefde han i Berlin som utgifvare af
en stor socialdemokratisk arbetartidning.
Det var under denna tid, som
menings-skilj aktigheterna mellan Most och
majoriteten af den socialdemokratiska
riksdagsfraktionen beträffande taktikfrågan
allt mer tillspetsade sig. Då Most
slutligen började att förhåna alla
parlamentariska och lagliga agitationsmetoder samt
i stället öppet predikade »handlingens
propaganda», blef han utstött ur det
socialdemokratiska partiet. I december 1878
utvisades han från Berlin på grund af
socialistlagen, och vi
å-terfinna honom
redan i januari
följande år i London
såsom grundläggare
och redaktör af den
anarkistiskt
socialistiska tidningen
Frei-heit. I slutet af 1882
flyttade Most öfver
med sin tidning till
New York, hvarest
han allt sedan
lefvat såsom redaktör
af nämnda
»internationella anarkistiska
organ».
Under dessa
händelserika femton år
— mellan 1867, då
den tyske
bokbin-dargesällen i Schweiz
för första gången
hörde talas om de socialistiska
samhällsteorierna, och det ögonblick, då han
såsom en ökänd anarkistisk folkuppviglare
inskeppade sig till Amerika — hade Most
utvecklat en fabelaktig verksamhet som
revolutionär journalist och folktalare. De
åtta år han sammanlagdt tillbragt i
fängelse såsom »högförrädare»,
»majestäts-skymfare» och folkupphetsare, hade han
användt till ifriga om ock föga
systematiska och djupgående studier.
»Fängelset har varit Mosts universitet», pläga
hans anhängare säga. Ali denna in-
Johann Most.
tellektuella och agitatoriska verksamhet
hade verkan att långsamt modifiera lians
åsikter. Han började som
socialdemokrat; betonade gentemot de öfriga
ledande tyska socialdemokraterna
(Lieb-knecht, Bebel m. fl.) nödvändigheten
af ideliga arbetareinsurrektioner; och han
slutade som den vildaste anarkistiske
förkämpen af »handlingens propaganda».
Det var likväl icke förrän efter 1885,
som han blef en någorlunda
konsekvent kommunistisk anarkist. Ett
närmare studium af denna egendomliga
utvecklingsbana skulle sannolikt bevisa,
att den erbjuder
talrika hållpunkter för
den förkastelsedom,
hvilken de tyska
socialdemokraterna
utslunga mot den
kommunistiska
anarkismen i allmänhet
— en kritik, hvilken
förebrår anarkismen
för att vara föga mer
än ett storordigt
uttryck för en
tygellös och rå
individualism.
Man kundeknappt
tänka sig en mer
slående kontrast till
den fattige,
auto-didaktiske bokbin-dargesällen Johann
Most än hans anarkistiske meningsfrände
furst Peter Alexeievitsch Krapotkin, den
i tsarens pagekår uppfostrade sonen
af en bland Rysslands äldsta
boiar-famil-jer. Att denne med rang, rikedom,
talanger och lärdom rikt begåfvade ryske
ädling en dag skulle befinnas kämpa
sida vid sida med en man, hvilken
Tysklands arbetarparti utstött ur sina led
såsom omöjlig i sin fanatiska vädjan till
väld och insurrektion — det är helt visst
ett af samtidens egendomligaste
skådespel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
