Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter af Erik Axel Karlfeldt - Bekransa mig! - Jägarlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£)ißer
af Erik Axel Karlfeldt.
Bekransa mig!
’p^ekransa mig med ljung och vintergröna,
min vildmarksbrud, furstinna utan like,
med sena blommor, som ditt fägringsrike
har kvar ännu att eldig kärlek löna!
Jag iir den siste, trogne trubaduren,
som höjer sång i dina öde salar,
när bortom bleka kullar höstsol dalar
och stormen blåser i den hesa luren.
Nu strör du golfvet fullt med gyllne smycken,
med röda pärlor dina bäddar svälla,
nu sjuder yr och skummig i din källa
i bräddfull rikedom den svala drycken.
Nu spelar vildt din stora furorkester —
de strida välljudsfloder milsvidt vandra.
I jubel må vi fira med hvarandra
den yttersta af solskenstidens fester!
När öfver sommarns afskedsblick, som domnar,
de tunga skyars ögonlock sig sänka,
när nattens vågor komma att dig dränka,
mig tycks, att med ett leende du somnar.
Jag hör ur mörkret kärleksvarmt det hviska
som i den ljusa vår vid midnattsväkten. —
Ja, somrar slockna ut och mänskosläkten,
men dina känslor brinna evigt friska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
